Aftonbladet – 26 augusti 1842, sida 2

om vårt bröd. Nu hafva vi hvilat och pratat nog; det är sent, låtom oss begifva oss å vig. Herkules var den ende, som ej haft sitt ord med i Jaget. Det var derföre, att hans hjern2 tinkte, och då denna hjerna var nykter behöfde den lång tid för en tanke. Menxs, sade han till Bambocheur, säg mig du, som vet allt, innan vi begifva oss å väg, hvarföre den der dumm: pojken promt kallade mig för fader Conrad. Andtligen ankom man till foten af tulmuren, denna underbara skiljevägg, bakom hvilken man ser tre-rex, liksom genom förtrollning, med ens ökas i värde. Moan valde ett lämpligt ställe, der muren vid en böjning hade en inåt gående vinkel. Madeleine hade sig uppdraget att stå di vakt:och intoz det ställe på vägen, hvarifrån öga! genom den mörka natten, hade den bästa utsigter Smugglarne och gymnastikamatörerne, de gyn nade älskarne och; tjufvarne, med ett ord a! varelser af det klättrande slägtet förstå att sätt: värde på den lättnad, som beredes dem vid klät:ring genom den inåt gående vinkeln af en vai! Bambocheur, den rminst belastade af sällskapet stödde sin rygg mot den punkt, der de begg: sidorna möttes, samt tryckte först den ena sr dan och sedan den andra med ax!arne, lire: och hälarne, liksom skorstensfejarse, då deupp gå i en skorsten; några minuter voro nog fö borom att komma upp på muren. Såsomrband:. ler bar han den med en hållhake försedda rep: stegen, hvilken ham fästade vid murens kant På denna stege uppsteg den fruktansvärde men turge Herkules och firade sig på andra si dan medelst ett tåg ända ned till den parisish: jorden, hvilken han tog i besittning, med påker i handen, i det ban för öfmings skull med derra gjorde sin bästa svängning, Faten fästades ett: sender vid ett tåg. Den starke La Poigne upplyfte dem; från marken och förde dem uppå! muren, så långt hans långa armar räckte, hvarefter de upphissades af Bambocheur, som rec på murkanten och hjelptes af sin vän Fortun