Aftonbladet – 24 augusti 1842, sida 3

pretiminara unactsoKnIing. UCSsOor, som Here ar atföljt Agassiz, herrar Dubois och Hess från Lachauxdefonds och Egerton från London, hvilka just voro på besök hos oss, ville, under anförande af Jacob Leutholds och en annan guide, begagna det herrliga vädret, för att bestiga Strahleck. Man begaf sig tidigt på vägen; snön var väl tillfrusen, och man steg så lätt och säkert uppföre, att redan, efter tre timmars vandring, spetsen var uppnådd. Utsigten öfver det vidsträckta, omgifrande ishafvet, ur hvilket spetsarne af flere höga berg framstucko, öfver Grindelwaldoch Thun-dalarne, öfver det vida slättlandet ända till Jura, fängslade flera timmar våra resande måhända alltför länge. I stället att afrvakta aftonen och med den ny frost, som skulla hafva gifvit snö täcket mera styrka, begaf man sig redan klockan 10 förmiddagen på återvägen. En stel höjd är lättare att komma uppför än nedför, och då den ene eller andre af sällskapet lätt kunde halka, så fästades bvar och en vid en och samma lina, i hvars främsta ända guiden Brigger höll, hvarefter gingo Desor, Egerton, Dubois och Hess, under det Leuthold höll i banden slutändan ef linan. Snön var nu så upp mjukad, att man sönk ned deri öfver smalbenen. I grannskapet af en klippa, som man ville gå omkring, fanns bal is, endast betäci:t med ett par tum frisk snö. Desor halkade, och drog med sig några steg nedåt Egerton, Dubois och Hess. Den guiden. som gick främst, reste åter upp Desor, och Leuthold höll med kraftig arm den andre tillbaka. Man började marchen på nytt; men knappt hade man gått ett psr steg, så nedrullade ofvanifrån en stor sten, hvilken träffade Dubois på skuldran, men lyckligtvis blott snuddande, ref sönder hans rock ända in på bara kroppen, och slungade honom, blödande af flera, eburu icke djupa sår, åt sidan. Dubois kastade i fallet omkull Hess och Egerton, och alla halkade utföre en remna, dena de på uppgången måst passera med stege. Leuthold drogs äfven några steg nedåt, men fick fast fot, och reste de fallna åter på benen. Man insåg att det icke gick an att längre på detta sätt färdas utföre, utan att sätta allas lif på spel; det besiöts derföre, att hugga ut fotsteg i isen, så att den ene efter den andre på detta sätt steg ut före, ledd af en guide. Sålanda kommo våra resande lyckligt till foten af bergst, och klockan 4 eftermiddagen till hyddan, der vi förbundo Dubois sår och sydde ihop hans kläder, dock blott helt flyktigt, emedan han icke ville att de skulle fullständigt lages, utan förvaras i det skick de voro, till minne af den största fara, för hvilken han i hela sitt lif varit utsatt. Kunde de, som klättrade i de högre regionerne, denna gången tala om fara, så skulle äfven de, som stannat qvar i hyddan, få tillfälle att visa sin sjilsnärvaro. Efter flera dagars vackert väder inträffade den 21 om natten regn, hvilket fortfor hela den följande dagen. Detta oaktadt erHöllo vi besök af herrar Godet och Marquart från Neufchåtel, hvilka ämnade tillbringa natten hos oss. Blåsten, som merändels hos oss åtföljer regnet, blef redan fram emot aftonen ovanligt häftig, och vid midnattstiden hade den förvandlat sig till en formlig orkan. Det var en af dessa häftiga stormar med hvirfvelvindar, hvilka föra snön i ofantliga massor från de höga bergspetsarne och kasta den ned på glacitrerna. Denna storm, natten emellan den 21 och 22 Juli, uppnådde en oerhörd häftighet. Vår hydda böjde sig under hans makt, liksom seglet på ett skepp, trävirket brakade, golfvet darrade; man trodde sig vara på öppna sjön i en storm. Genom alla öppningar och springor trängde den fina spön in och fyllde rummet. Hvar och en svepte sig allt tätare in i sin yllefilt, drog lakanet celler täftsmanteln öfver hufvudet, och. sökta på detta sätt att trotsa snön och kölden, må-. hända äfven fruktan. Omkring midnatten blefrol! vindstötarne. så häftiga, att flere af guiderne stego upp, för att se efter, om hyddan icke tilläfventyrs behöfde på något sätt understödjas. Man kan före-. ställa sig, att några brädväggar, uppresta på en is! gom jemnt smälte undan, och ett tunnt brädgolf icke just utgjorde Gen solidaste grundval för ett 60 fot lårgt och 12 fot bögt linnetält, på hvers hela yta stormen spelade. Imedlertid trodde man sig dock kunna lita på fastheten af vår boning, och äfven del, bland oss, som stego upp, för att se efter vädret,. sökte åter komma i den varma sängen, med den re-1 4 s lexionen, att det var ett förfärligt väder -derute,s Men plötsligt skakades hyddan af en ännu haftigsre stöt än alla de föregående, och i samma ögonblick hörde man derute i arbetsrummet tältstängerne braka, nstrumenterna slamra, grundvalarne dåna, och kände yddan sänka sig åt ena sidan. I ett ögonblick sprungo alla ur sängarna, ech skyndade. ut i yttre rummet. Fotshög snöjbetäckte golfvet, stormen hven genom trädvirket och lekte med den lösryckta tältducen, indref alltjemnt nya massor af snö och hotade att blåsa omkull taket. Jag känner ännu icke på vad sätt instrumenterne, hvilka alla hängde på den sidan, hvarifrån vinden kem, och till större delen, såsom barometrar och thermometrar, voro gjorda at glas, kommo helbrezda in isina foderaler; lyckligtvis blefvo de så skyndsamt bragta i säkerhet, att vi icke hafva att beklaga oss öfver någon synnerlig skada. Med förenade krafter höllo vi nu den sidan af tältet uppe, som höll på att falla ned, under det att våra guider utanför satte stänger till stöd, och fastgjorde den väf, som blifvit lösryckt, samt med starka tåg gjorde fast taket. Genom förenade ansträngningar lyckades det sedermera att åter uppresa tältet i sin förra ställning, och efter en ängslig natt kunde vi, ehuru med nästan förfrusna bänder och fötter, åter tänka på att gå till sänga. Faran var förbi; men hela den följande morgonen måste användas, ör att gifva väraktighet åt de provisoriska repara-s tioner, som skett i nödens stund, och att för framiden sätta ett fast motstånd emot stormen, hvilken ortfor nästan hela den följande dagen. Besinnar man hrilka svårigheter, som måste öfvervinnas, för att i dessa höjder kunna hålla sig uppe emot ele-: menterne med de ringa medel, som naturen erbjuder oss, så skall man icke längre förvånas öfver den skenbara ringheten af de resultater, hvilka till och med ett längre vistanda på en glacier erbjuder, utan istället erkänna de personers utbållighet, bvilka på ort och ställe samla facta, till besvarande af va jenskapens frågor, hvilka aldrig kunna lösas genom spekulaticn mellan fyra väggar.n nr DD Ro oTR ma nt mr DS a — I London hafva några ögonoperationer af en ; engelsk läkare, doktor Turnbull, väckt mycket upp seende. -Man uppgifver atv han botar blindhet mejelst användande af blåssra, och att ban dertill blif-! jå föranledd af iakttagelsen, att Ögonen på dem; som aflidit af blåsyra, flera degar efter döden bibe hälla ett klart och genomskinligt utseende (en observation, som äfven här i Sverge blifvit gjord).! Han har användt hlåsvran På det sättet. att hani