Aftonbladet – 24 augusti 1842, sida 2

enda kanot, hvari deras böfding befann sig. Derpå fordrade han den fångne engelsmannens utlemnande, och då höfdingen ej ville veta af någon sidan, tvang han de andra att lemna fertyget, qvarhöl! höfdingen och hotade att hänga honom, om icke engelsmannen utlemnades. Först då hotelsen var nära att sättas i verket, bekände höfdingen, och jag erhöll friheten. Jag bar sedan legat sjuk i Sidney i fjorton månader, och är nu väl i mitt fidernesland, men kan icke arbeta.n . Den presiderando aldermannen, kuriöst nog, egare till skonsren Stadtcomben, om hvars sorgliga öde ban nu först erböll underrättelse, förklarade sig genast beredd att öppna en subskription för den fattige matrosen och gjorde sjelf början med 10 . Inom få minuter voro 400 tecknado af de närvarande. — —L LL — ÅNEEDOYER. En katholsk prest blef kallad till on sjuk, som skulle vara besatt af djefvulen. Hen medtog en mycket enfaldig brorsson, hvilken studerat teologien och inom kort tid skulle blifva förordnad till hans medhjelpare. Presten förmanade strängeligen sin brorsson, att han skulla rätta sina svar efter farbrodrens för att icke göra sig löjlig. Straxt vid de anåliga herrarnes inträde, Pekade den besatte på den gamla ärevördiga presten och frigade: Hvem är denne helige? Med from min svarade presten: Jag är ännu intet helgon, men hoppas med Guds hjelp en gång blifva det. Derpå vände den besatte sig till den unga kandidaten och frågade: Hvem är den åsnan ? Med from min svarade kandidaten: Jag är ännu Ingen åsna, men hoppas med Guds bjelp en gång blifva det, — FEa boade bade lemnai ett fat fullt med injölk i förvar hos en af SiRa grannar, Då han återordrade det af honom, föregaf denne, att flugoroa hade ätit upp mjölken. Han blef stimd och domaren befallde honom äterstilla mjätkea. Han försäkrade väl eft tjog gånger, ati flugorna ätit upp den. Hvarför her du ej slagit ihjil dem? frågade domaren. Men är det då tillåtet stt stå ihjel flugorna? genmäilta denne. Åth ja, slå ihjel dem hvar du fiane: demp, svarade domaren. Bonden gaf genast domaren en dugtig örfil och sade dervid: Herre, der sitter en riktigt anse: fluga, som just ser ut som do, hvilka ätit upp tsjölken.p