Aftonbladet – 17 augusti 1842, sida 2

ögon, jag hörde blott oredigt foglarnes sång, och jag föll i en slummer. ..-..N Och hvad drömde ni då, mitt barn? Om verlden; svarade Juliette, nästan rädd. Jag förstår, det var några hugkomster. Åh nej, min far, det var en helt ny verld för mig, jag såg lysande fruntimmer, tappra-riddare, man dansade, jag hörde glada sånger och munterhet.; i i Ave Marial utropade Patern, och när ni vaknade, hvad såg ni då?, Jag såg någonting vackert. Stort eiler litet?, ! Intet mycket stört, det var nästan insvept-i en kappa eller en sky, jag vet ej hvilketdera. och så snärt mina ögon voro alldeles Öppna, försvann han.w Blef ri förskräckt ? i Jag blef förundrad, men ej förskräckt, ty straxt derefter hade jag mod att se ned i brunnen, som var det enda ställe, der en mensklig varelse kunde dölja sig. i ,Hvad var er första tanka då ni vaknade? Att påminna mig min dröm. Och sedan ? i Åhl! då tänkte jag på spelmännernas: musik, som jag i min barndom hörde hemma hos min far.n : t Det är djefvulen i egen person, ropade:-munken, steg hastigt upp af sin stol, och gick med stora steg fram! och tillbaka. Min dottern, fortfor Munken och vände sig till Juliette, den onde handlar ej utan afsigter. Det vore underligt att inbilla sig han endast kom för att skrämma de heliga systrarna, ty ingenting är nyttigare för den trogna själen än en andlig bäfvan: Det är er som hån utsett till sitt offer, det: är :ensamt för er somhan visat sig under en angenäm bild, i stället för de förskräckliga: skepnader han vanligen antager. Han har insmugit i er själ minnen af sällhet och njutningar, och ej