Aftonbladet – 13 augusti 1842, sida 3

aDet kommer derpå ann, var svaret; ahvar och en, som varder angilven för den heliga inqvisitionen, är äfven misstänkt, och hvarje misstänkt kan bringas under torturen. Här råder intet afseende på personen: utgamla och barn, män och qvinrnor, unga flickor och hafvande hustrur, alla måste deran. Så snart de komma i torturkammaren, och en af de nådige herrar befaller, aikläder dem bödeln helt och hållet, att börja med, helt och hållet, min sötaste vän! Här afbröts hon; dörren gick upp, och in steg Don Francisco Torrejon, icke såsom jag förut sett honom, i andlig drägt och med allvarsam, helig min, men helt och hållet klädd som en kavaljer, efter högsta moden, och med ett väsen som en af de galantaste ungherrar. Leende, med en lätt artighetsbetygelse och nästan framdansande, närmade han sig mig, som länge stod mållös af förundran, ur stånd att besvara så väl hans frågor, som galanterier. De sednare angingo mitt ansigte och min figur, och de förra orsaken till mitt häktande. aNi måtte hafva fiender, min älskeliga, förtjusande donna, försäkrade han med en axeldragning, kannars vore ni icke här; — kanske en älskare, som fått afslag? hvaba?x Jag sade honom att jag icke visste omtala någon sådan. Omöjligt!, ropade han; askulle ni ännu icke haft någon älskare? Icke ännu sjelf hafva varit kär ?, aNej, ärevördige herrel. svarade jag, blossande af ångest och blygsel. Han teg, men jag märkte att han såg på mi;, och tordes ej lyfta sina ögon från goltvet. Piötsligen vände ban sig om och gick ett par slag upp och ned och blef åter stående framför mig. Ni har en hemlig ovän! började han åter, ani måtte hafva någon fiende, som har angifvit eder inför den heliga inqvisitionen; besinna eder väl, om ni ej skulle kunna ihågkomma någon ?