Aftonbladet – 13 augusti 1842, sida 2

net, en gammal qvinna stod framför sängen. Ved ena handen höll hon omhänget åt sidan, ned den andra en starkluktande svamp under nin näsa. God morgon, min lilla söta vän! hviskade on, och bjertligen välkommen i detta heliga hus Jag for upp i sängen och ropade: Hvar är jag? Hvariöre....n, mer fick jag icke säga; hon omfamnade mig hastigt med ena handen och höj! den andra för min mun. För Guds och alla heligas skuld! hviskade hon håftigt och ängsligt, tala sakta, saktal här får ingen tala högt, det kunde kosta eder lifvet., O! men säg mig då, hvarföre är jag här? sade jag med dämpad stämma. Icke fråga, min bästa vän! fortfor hon, rhär får ingen fråga, det är mot respekten. Men eljest vill jag säga eder, att ni befinner er 1 ett heligt, högärevördigt hus; men hvarföre ni är här, det vet ingen utom de nådige herarne. Jag teg, och med en suck, som genombätfvade mitt innersta, återsjönk jag på sängen. QNvinnan fortfor att hviska och försökte att ingifva mj tröst och mod. Det blef henne icke svårt; ty i min ålder öppnar sig bjertat med lätthet för bvarje förhoppning. HEiter en innerlig bön till Gud för mig och mina kära föräldrar, insomnade jag och sof intill dagen. Duennan stod, då jag vaknade, vid sängen med chacoiad och bakelser, och medan jag Jät detta smaka mig, underhöll hon mig med loftal öfver de nådiga herrarna. i Om jag törs frågan, började jag, så önskade jag dock veta hvilka dessa nådiga herrar äro?, Ihl, svarade bon, phvem annat än herrar I,. qvisitorer, de fromaste, mildaste, huldaste herrar mot alla rättroende och Jlydige kristne: men stränga och ifriga mot de gensträfvige. Ja, mitt barn! ni kommer kanske snart att aflägga prof På er lydaktighet; då gäller det! de nådige her