Aftonbladet – 12 augusti 1842, sida 2

är min pligt att lyda honom med samma trohet, hvsrmed jag i alla tider åtlydt er. Läkaren bar äfven gifvit sitt samtycke dertill. Han är vid sin fulla sans, och jag ser icke, att vi kunna sätta oss mot hans beslut., Hans beslut! utropade hon. Hvad vill han? hvad har han i sinnet? Hans beslut är att låta viga sig vid fröken Marguerite Hoqueville. Presten och en öfverhetsperson äro allaredan komne. Det står nu frun fritt, om frun önskar vara närvarande.n Allsmäktige Gud! alltså är detta slutet på allt, hvad jag sträfvat och gjort för honom. Detta är min lön. Må han då göra det! må han trotsa sin moders råd! utgången skall visa, .hvad välsignelse det har med sig. Frun bar alltså intet vidare att befalla?, frågade Junghans, med sin vanliga affärston. Lemna mig. Jag har intet mera med er att göra. Gå till er principal och låt honom gifva er ordres.n . . Junghans bockade sig och gick in till sin herre, Här försiggick vigseln i närvaro af de nödvändigaste vittnen. — Georgs och Marguerites återseende hade djupt skakat begge. Hos den förstnämnde syntes från detta ögonblick inträda en fullkomlig glömska af alla mellanliggande bändelser. Hans ömhet mot Marguerite var som i deras kärleks lyckligaste tid. De få dagar, ban ännu hade att lefva, omgåfvo hon och hennes barn honom bestöndigt; ban blef orolig, när ban saknade någon af demKort före sin död återföll han i feberfantasier. Hans tankar och föreställningar sväfvade hän till Vestindier, till det tropiska klimatet, vid fru Hoquevilles landt