Aftonbladet – 11 augusti 1842, sida 3

J verkstaden tillstädes, dervid sjelf svarade: han ocIl hans bror äro utgångne i staden,, ehuru bans bro llikväl legat i en säng å verkstaden. Då Dickmai Inu frågade om Lagerlund sjelf var hemma, och fic! till svar att han troligen gått och lagt sig, gicl Dickman och de som följde honom, för att sök: Lagerlund å sina rum. I detsamma steg bokbin daregesällen Björkblad upp ur sängen och börjad påkläda sig, under yttrande: jag vet nog hva bokbindaregesällen Björkblad är; men innan har hann begifva sig bort, återkom Dickman, åtföljd a Lagerlund . och några andra personer. Dickmar frågade nu efter bokbindaregesällen Björkblad, som genast svarade: här är jag. Dickman omtalad nu, att Thegerström blifvit mördad och zefförde Björkblad, som genast under mycken rörelse er kände att han slagit Thegerström, till korps de gardet, dit äfven doktor Vougt efter en stund ankom. På doktorns fråga hvarföre Björkblad slagi: Thegerström, svarade Björkblad att han klått The. gerström, för det denne varit falsk. Då oktorr underrättade Björkblad om att Thegerström vai död, frågade Björkblad hvad straff han derför hade att vänta. Doktorn svarade, att han hade att förvänta döden, hvarvid Björkblad blef mycket slagen yttrande: bnog går det an för mig, jag går döden till mötes, men värre är det för mina föräldrar oct syskon ; frågade efter psalmbok och ville kyssa doktorn på handen, samt bedyrade, att hans afsig! icke varit att mörda Thegerström. Utanföre korps de gardet råkade doktorn på några gesäller, som förhöllo sig något oroliga, och hvaribland en klagade öfver den ringa frihet och anseende gesäller åtnjöte, men det lyckades omsider att stilla dem, hvarefter Björkblad affördes till stadsbäktet och hvar och en begaf sig bort. På hemvägen träffade Lagerlund skomakaregesällen Björkblad och några andra gesäller, hvilka voro på väg till korps de gardet. Lagerlund omtalade för dem hvad som tilldragit sig i korps de gardet, hvarefter de återvände hem. Uppkomne på verkstaden började Björkblad, som förut funnits vara rusig, gråta och under åthäfvor, som hade han förlorat förståndet, flere gånger utropa: det min bror gjort, har jag också gjort; skall han gå till döden vill jag gå med. En af gesällerne förehöll Björkblad, att han borde hålla inne med sådana yttranden, om han vore oskyldig. På fråga huru dermed förböll sig, gaf Björkblad dels orediga svar, dels yttrade: nej vasserra,, men berättade att han varit med brodern till Svenssons port, der brodern sagt att han skulle gå upp till Thegerström och slå honom samt bedt henom stanna. Imedlertid fortfor Björkblad att gråta och på nämnde sätt gifva sin förtviflan tillkänna, ända tills kl. 142 på natten, då alla insomnade. Morgonen derpå var Björkblad bättre till mods, men nekade för all delaktighet i broderns brott, under uppgift, att han stannat utanför porten. Ransakning börjades sedermera vid Kämnersrätten d. 27 Nov., dervid bokbindaregesällen Björkblad erkände sitt brott, och de upplysningar om brottet erhöllos, som ofvanföre blifvit omnämnda. Skomakaregesällen Björkblad, som vid ransakningens början häktades, i anledning af hvad emot honom förekommit, på sätt ofvan är nämdt, sade sig icke ega minsta delaktighet i broderns brott, hvilket brodern äfven medgaf. Tillfrågad om orsaken till de yttranden Bjöärkblad haft om delaktighet i broderns brott, förklarade han, under häftig sinnesrörelse, att han kommit att fälla dessa uttryck af oro öfver brodern, och emedan denne alllid varit honom så kär. Under hela ransakningen bedyrade skomakaregesällen Björkblad, under tårar och ängslan, sin oskuld, och brodern sade slutligen, att han visserligen icke skulle förtegat, om ran haft någon medbrottsling, äfven om denne varit hans broder, emedan han ansåg i sådant fell 1yttigast för denne, att äfven utstå sitt verldsliga itraff, om han varit skyldig. Läkaren intygade att Yhegerström dödt af stark jernskakning, genom det öfver pannan erhållna laget framkallad, och i närvarande fall ovilkorligt lödande. Kämnersrätten öfverlemnade sedan målet till Rådtugurätteus afgörande. Rådstugurätten dömde Otto Björkblad till döden, nen ansåg Marcus Björkblad ej kunna fällas till nsvar för delaktighet i broderns brott. Sedan Svea Hofrätt slutligen dömt Otto Björklad, för det han, med berådt mod att skada göra, ått hem till kamraten Thegerström och der dräpit ionom, att mista lifvet genom halshuggning, och j: insett brodern icke kunna för delaktighet i brottet ällas till ansvar, har Högsta Domstolen, vid målets röfning den 235 sistlidne Juni, fastställt Hofrättens itslag. Kongl. Moj:t, hos hvilken Björkblad sökt våd, samt hans föräldrar, skräddareåldermannen 3jörkblad och dess hustru, jemte hans sex syskon: ör honom fällt förbön, har nu benådat Björkblad ch förklarat, att han får umgälla sitt brott medil: 8 dagars fängelse vid vatten och bröd, uppenbar yrkoplikt och lifstidsarbete å Ny-Elfsborgs fästing. — ————— — Det omtalas, att Regeringen skall hafva attat det beslutet, att i fängelserna fångförplägninen hädanefter icke får öfvertagas af fångvaktmästarie, utan skall på entreprenad utbjudas. — Drängen Gustaf Lindell, hvilken (se A. B. Ir 472, för d. 29 Juli) med gift afdaga:agit sin stjufander och derfäre blifvit dömd till dädan her afl!