Aftonbladet – 11 augusti 1842, sida 3

aGeorg, sade hon, cjag märker, att en moder kan ryggas i sitt beslut, när det gäller hennes ende sons väl. Det var min afsigt att låta dig vandra din egen väg och ej förspilla ett ends: ord mera på din gensträfvighet. Men ännu er gång vill jag göra ett försök, ännu en gång will jag pröfva hvad förnuftets stämma förmår, hvad en moders råd, som för din skull gjort uppoff. ringar, som du ej anar, för din skull under hela sin lifstid tänkt, sträfvat och arbetat. aLåt det vara nog, afbröt henne Georg dystert. Jag står ej längre i vägen för min moders planer. Jag är beredd att gå alla min meders önskningar till mötes. aDu vill? sade hon öfverraskad, du vill, Georg ? aJag vill. I morgon räcker jag fröken Carstens min hand. sAr det ditt allvar? Svara mig, och tro ej att du kanföra mig bakom ljuset. Du lofvar nig högtidligt att alsäga dig Hoquevilles dotter och äkta Heloise, din inför Gud och menniskor förlofvade brud. aJag lofvar det. Men fråga mig ej mera. Lemna mig till mig sjelf. Jag är matt och längtar efter ro.n aGeorg, Georgi utbrast fru Graves och fattade bans begge händer. Du har i dag gjort mig mera sorg, än under hela din lifstid. — Du har, hvad ännu ingen menniska förmått, i dag kommit mig att fälla tårar af förtviflan öfver ditt uppförande. Men du är mig återgifven, du är åter min enda son, mitt hopp och min stolthet, och din lön skall blifva din moders välsignelse.