Aftonbladet – 8 augusti 1842, sida 2

MEMOAR ÖFVER DEN FÖRFLUTNA VECKAN. När det skall behaga den högste att taga mig till sig, bör icke Frankrike, icke den konstitutionella monarkien ett ögonblick vara blottställd för olyckan att sakna en konungslig myndighet och styrelse. Låtom oss derför gemensamt rådslå om medlen till denna omätliga faras afvärjandel Ludvig Filip har nyligen vid kamrarnas öppnande yttrat dessa tänkvärda ord, och alla godar och renhåriga undersåter bafva utan tvifvel instämt i den rättmätiga oro och förskräckelse, som genom dem uttalar sig. Hvilken i sanning omätlige fara, om Frankrike i framtiden ett enda ögonblick, skulle befinna sig utan konung och thron! Hvad skulle det väl blifva af de trettiosex millioner menniskor, som utgöra den stora nationen, om de en vacker dag stodo i saknad af en Kunglig Majestät, om än aldrig så liten till växt och år! Om det icke mera funnes ett hof, att gifva riket glans och sprida sina exempel och sina välgerningar i hvarje vinkel af landet, hvad skulle det taga för lag med hela nationalvälfärden? Handeln skulle afstanna, fabrikerna skulle falla i ödesmål, ingen menniska skulle mer freqventera jernvägarna och kanalerna, den sköna konsten skulle utdö som en vissnad blomma, litteraturen skulle gråta sig ibjel i en enda lång klagodikt, och ingen rättvisa skulle mer finnas till i verlden, ingen ära, ingen storhet ..-.Till den grad är konungsligheten sjelfva lifsprincipen för ett land, och den gyldne spiran det magiska spö, hvarmed all lycka framtrollas kring när och fjerran, vattubäckarna förvandlas till mjölk och hanog och äpplena på träden till klot af det puraste dukatguld! Och när så parisarne icke mer hade några spektakler att besöka, inga kafeer att spela domino på, inga tidningar att läsa, inga skräddarbutiker och modmagasiner för att göra sin toalett, inga hårfrisörer, för att se ut som folk i bufvudet, ingen Tuilerieträdgård för sina småkurtiser, ingen Boulognerskog för sina dueller, ingen Vendöme-kolonn för sin nationalstolthet, — och allt detta med mera skulle, som vi sett, gå för alltid förloradt med den sidsta konungen — skulle de hals öfver bufvud gå och kasta sig i Seinen, och hela Frankrike skulle följa deras exempel, hvar och en i sin respektiva flod, å, damm eller regnpuss. Se der, mina herrar! någonting, som ni kanske icke ännu kommit att tänka på, men som imedlertid är alldeles ovedersägligt, tydligt och klart! Och ni inser nu hvarför det verkligen är så omälligt, vigtigt, att franska nationen framför allt annat skyndar sig med reglerandet af tronföljdsaffåren och befästandet af det mono-polium, enligt hvilket den lilla grefven af Paris, han och ingen annan, är kallad att i ea framtid lyekliggöra det gamla Frankrikel...-Förklara mig annars, eftersom talet blifvit fördt på de betänkliga konseqvenserna af Orleans död, hvad det kommit på de styrande och högt uppsatta i landen för ett raseri att skena! Ånnu en annan prins, en kusin till drottning I:abella i Spanien, lär just ha hållit på att efTETSEEERREEERRR RR E TT nee nt