Aftonbladet – 6 augusti 1842, sida 2

OO SERIEN ST i ett tillstånd al berusring, hvarvid bans moders vilja och verldens fördomar måste vika för hjertats stämma. Det är mig obekant, om fru Hoqueville hade kunskap om de unga älskandes hemliga sammankomster utom den tid Georg regelmessigt gjorde sina visiter hos familjen. Säkert är, att så väl hon som dottern stillatigande syntes eniga i att aldrig för någon omtala hans bekantskap till och ofta upprepade besök i deras familj, antingen nu detta skedde af delikatess eller beräknande klokhet. Flera månader förgingo, utan att något störde de unga personernas lycka, intill den tid, då fru Graves fattade misstankar och lät genom negern Fra Martinez efterspana sin sons vägar. Denna listiga menniska smög sig som spion: omkring fru Hoquevilles landtställe och afvaktade hvarje ögonblick, tills han såg Georg i sällskap med Marguerite och var vittne till deras samtal. De underrättelser, fru Graves tid efter annan af honom erhöll, satte henne i den största förbittring. Ingen förhålningsregel syntes henne nog våldsam. Hads det gått efter bennes hufvud, skulle umgänget med dessa utskum till menniskor, på det bestämdaste blifvit hennes son förbjudet; Hoquevilles skulle hafva blifvit förviste de danska besittningarne eller slagne i jerpbojor, såsom de der hade förfört en af de hvite. TH all lycka hade bon nu tid att rasa ut, och en hel natt öfverväga sakernas ställning, Hennes sons karakter var ej att leka med, Han bade väl hittilts aldrig nekat henne sonlig lydnad, men dock vid många tilifällen, då man Winst väntat det, visat en bestämdhet, som syntes en följd af långt begrundande, cchhvaremot hvarje motstånd varit förgäfves. Huru litet nu såletes kunde uträttas, då hans passion var med i spelet, var lätt att förutse. Tvinga honom kunde hon icke; inom kort tid var ban myndig och således sin egen herre, Samma uppträden, som egt rum vid farbrodren