Aftonbladet – 5 augusti 1842, sida 2

Hon kunde ej säga mer, liksom slagen af en. plötslig tanka. Hon sprang upp och nästan skrek: aLåt min son på ögonblicket komma till mig, — — Nej, nej! det kan vara — gå blotil jag vil! vara ensam — men låt kalla Fra Martinez — — och hvad vårt saratal angår, — så frarmt er plats är er kär — blifver det oss emellan., Junghans bugade sig tyst och gick. Straxt derpå kom Fra Martincz, en neger, som blifvit köpt på Cuba, och icke förgäfves erhållit sitt besynnerliga namn, in till frun och smög sig, efter en kort konferens, obemärkt ut af huset. För att förklara läsaren grunden till den förskräckelse, hvari namnet Hoqueville satte fru Graves, vore det kanske nog att nämna, nn denne nu 2flidne köpman, som varit bosatt på St. Domingo, var gift mea en dotter af den förut nämnda William Graves, hvilken, som ofvanföre anfördt är, äktat ett fruntimmer af Mulattisk bärkomst. Hoquevilles enka och barn hörde således till denna egna klass af invånare i Vestindien, som man der benämner free coloured men, hommes de couleur, Frifärgade eller Mulatter. Men då det icke är troligt, att alla läsa:e känna den fulla betydelsen af dessa benämnizgar, kunna några ord om de åtskilliga beståndsdelarne af de vestindiska öarnes befolkning icke vara ur vägen. . De tvenne klasser innebyggare, som stå skarpast begränsade mot bvarandra, äro de hvite och negrerne, eller de svarta slafvarne; de förra ; besittning af frihet, upplysning och alla meborgerliga fördelar; de sednare dömda till trä dom, nedsänkta i okunnighet, och beröfvade men. niskans, ännu mera medborgarens rättigheter. A! dessa tvenne klasser har, under: tidens lopp, uppstått en tredje, som har de föregående att tac:a för sin tillvaro, och som icke sällan sett sig förskjuten af begge. Ett bett klimat har undskyl