försattes i förskräckelse och väckte grannarne. Di de aukommo till vagnen för att lyfta honom derui och bära honom in i stugan, funno de att han re dan uppgifvit anden. Imedlertid hade Ni!s Pette af fruktan och samvetsqval redan vaknat. Grannarae tillsporde honom buru det tiligått med fadren, men derpå svarade Nils Petter i början, än att han icke visste det, än att han ej varit i fadrens sällskap, men slutligen att han ucder hemgåendet hit. tat fadren liggande slegen och blodig i vägen, en half mil från Wederhuillt och att han på fadrens begäran hjelpt honom upp i vagnen och kört bonom hem, samt att han lemnat fadren qvar i vagnen, emedan han trodde att ban sof. Nils Petter arresterades likväl på misstankar och några dagar derefter bekände han sitt brott, både för kyrkoherden i Wimmerby och äfven inför Säfvedes Håirads-rätt, der ransakning begyntes den 5 Juni sistlidet år. Sia bekännelse aflade han under alla yttre tecken till den förskräckligaste ånger och bedyrade, att han aldärig baft för afsigt att skada sin fader till lifvet, utan endast velat ge honorna plite stryk, men att denna hans afsigt hvarken var förut fatted eller öfvorlagd, utan helt och hållet tillfällig, och egente!igen uppkommit af det rusiga tillstånd bverl han befann sig, kvilket, då han fick se fedren och kom ihåg att han rest ifrån honom, öfvergått till ursinnighet, så att han haft föga medvetande af bvad han gjort. Läkeren intygade, att hufvudskadorne varit ovilkorligt dödande. Hela hjessbenet var remnadt och bensktärfvor lösbrutna i hjessan. Presten i församlingen attesterade, att Lsrs Nilsson fört den rmhest ogudaktiga lefnad och att, vid passande tillfällen, han icke befunnits i den rediga sinnesförfattning att undersökning derom med bonom kunnat anställas. Psesten rekommenderade Lars Nilsson att i tysthet blifva jordad, hans stoft till vederbörlig nesa, och på dryckenskapens dyrkare måbända till rättelse och förbättring verkande. Deremot intygade presten, att Nils Peiter vid husförhören aflagt nöjaktiga prof på god kristendomskunskap. Härads-rätter dömde Nils Petter att mista lifvet zenom halshuggning, men afslog prestens framställNing om att Lars Nilsson i tysthet skulle bografvas. Sedan Sundhetskollegium, i fråga om Nils Potters sinnesbeskaffenhet vid det tillfälle dråpet å fadren begicks, blifvit hördt, har Götha Hofrätt, genom utslag den 235 sist!. Mej, som nu är underställdt Högsta Domstolens pröfning, fastställt Nils Petters dödsiom.