Aftonbladet – 4 augusti 1842, sida 3

Ena ansenlig kavalleritrupp slöt tåget. Lillkarin stod åter i fönstret; Hans Görgen med sina kamrater åter på sina poster; då sade Viteli: Se der komma marodörerne. Tvänne trasiga karlar, till hälften klädda i uniform, sprängde fram, utan sadlar och stegbyglar: då de voro ett stycke från Hans Görgen, stannade de och talade något med hvarandra, man hörde den ene skratta, derpå redo de långsamt närmare, den ene invid staketet, och, ratsch, ryckte han pipan ur Hans Görgens mun och red derpå i galopp derifrån, satte den ännu brinnande pipan i munnen och rökte lustigt, liksom för att håna den stackars Hans. Hans Görgen höll sig för munnen; det var som om alla hans tänder blifvit utslagna ur munnen; men Lillkarin skrattade af full hals och ropade: Nå, tag nu din pipal Ja, jag skall taga den,, sade Hans Görgen och sparkade i förargelsen sönder en spjäla af staketet. Kom, Viteli och du, Xaver, vi sadla våra hästar och rida efter dem; om det också kostar mitt lif, så skall den tjufven inte få behålla min pipa. Da båda kamraterna gingo och hemtade hästarne ur stallet, men Lillkarin sprang ned och inkallade Hans Görgen i förstugan; ogerna gick han till henne, ty han var ond deröfver att bon skrattat åt honom, men Lillkarin tog darrande hans hand och sade: för Guds skull, Hans Görgen, låt pipan vara, jig skall göra allt hvad du vill, bara du följer mig nu; vill du låta skjuta ibjel dig för en sådan lapprisek? Jag ber dig, stanna.p Jag vill icke. Det gör mig detsamma om jag får en kula genom hufvudet; hvad skall jag göra här? Du kan ändock icke annat göra än gräla.n Nej, nej; utropade Lillkarin, och föll honom om halsen; jag låter dig icke gå, du måste stanna här. En underbar känsla genomfor Hans Görgen, men han frågade modigt: Vill du bli min hustru, då ?x Ja, ja, det vill jag. . De omfamnade hvarandra och derpå utropade Hans Görgen: Ingen pipa kommer i mun så länge jag lefver, vid det heliga kors —. Nej, svär icke; du måste kunna hålla ditt löfte derförutan; men nu stannar du ju här? Gif pipar Fransosen och hin. Imedlertid kommo kamraterna med hästar, de na de beväpnat sig med högafflar och ropade: tappert Hans Görgen kom! Jag följer ej med, sade Hans Görgen hålland Lillkarin under armen. pHvad få vi då, om vi skaffa dig pipan tillbaka ?: