Aftonbladet – 3 augusti 1842, sida 2

ånmärkt, att Rikets Ständer vid förflutne Riksdag plångt ifrån att ense sig förbundne till någon ansvarighet för Kabinetts-kassans ifrågavarande eller öfriga Uppgifra transaktioner, fostmera vägrat allt anslag för dessa behof, utaf hvilket Rikets Ständers beslut, huru helst detsamma än må hafva tillkommit och blifvit motiveradt, åtminstone det vore em klar och oemotsäglig följd, att man i närvarande stund ej kunde påstå det vara utredt och gilvet, att Kabinetts-kassens borgensförbindelse verkligen till-hör och belastar Riket.n I afseende härå torde det böra antecknas, att RFkets Ständers underdåniga skrifvelse af den 2 Juni 1841 (N:o 353) innehåller, att seden Kongl. Maj:t genom nådig skrifvelse till StatsUtskottet tillförne, genom afskrift af en till Kongl. Maj:t af Statsministern för utrikes ärendena afgifven underdånig rap-port, meddelade förhållande, att Kabinetts-kassan häftar för en under 43 år, som närmast föregått bemälde Statsministers inträdande i embetet, åsamkad brist, för hvars successiva godtgörande nödige åtgärder blifeit vidtagne, under förutsättning, att de af Kobinetts-kassan förut åtnjutne anslag och tillgångar fortfarande skulle blifva att påräkna, Kongl. Maj:t, af anförde orsaker, fåstat StatsUtskotiets uppmärksambet på nödväundigheten af att vid extra Statsregleringens uppgöranda taga förberörde fråga i öfvervägande, så hade Rikets Ständer föreheft detta ärende till pröfning, men icke funnit stäl vidtaga rågon åtgärd, i afseende å medels anvisarde till det i högstberörde nådiga skrifvelse antydga ändamål. Häraf her jsg icke kunnat inbemta, att till Rikets Ständer någon framställning blifvit gjord derom, att Rikets Ständer skulle såsom Rikets gäld godkanna någon Kabinetts-kassans, i följd af ifrågavarande borgensförbindelse, uppkomna skuld, eller att RiketsSänder öfver en sådan fråga sig utlåtit, Efter att hafva öfvervägat hvad i ofvanberörde måtto blifvit invändt och anmärkt, förekommer till pröfning frågan, huruvida Staten genom ifrågavarande borgensförbindelse blifvit skuldsatt eller icke. Dervid finner jag väl, å ena sidan, att, i följd af den utaf Kongl. Maj:t den 7 November 1836 meddelade samt af dåvarande Siatssekreteraren för Handge!soch Finans-ärendena kontrasignerade autorisation, de utfärdade, med borgen å Kabinetlts-kassans vägnar försedde, skuldförbindelserne äro af den lydelse, att ipnehafvarne, på grund deraf, kunna väcka anspråk att af Statens medel njuta betalning af deres fordringar; men, å andra sidan, förekommer, att skuldsedlarce äro utfärdade å Barthelemy-kassans vägnar, hvilken kassa står under Kongl. Maj:ts serskilda förvaltning och, lika med ön S:t Barihelemy, är undantagen fråa Sveriges Statsförfattning, admi-nistration och drätsel: att borgensförbindelsen icke är ingången, såsom för egen skuld, hvadan betal pingsanspråk emot Kabinetts-kassan icke kan väckas förr, än utredt blefve, att Barthelemy-kassan saknar tillgång till skuldens gäldande: att, om deremot en sådan händelse icke inträffar, utan skulden Dblifver af Barthelemy-kassans tillgångar eller andre af Kongl. Maj:t dertill anvisade medel betald, Staten ingalunda kan anses vara skuldsatt eller anledning örekomma att för ett sådant förhållande ådöma ansvar; samt att, så vidt utredt är, hitintills ingen framställning skett derom, att Rikets Ständer skulle: öfvertaga skulden såsom Statens gäld, eller att fordringsegare begärt någon Rikets Ständers åtgärd, för att blifva förhulpne till betalning af deras fordringar. I sådant sakens skick finner jag, för min del, mig icke för det närvarande kunna slutligen bedöma, huruvida 76 Regeringsformen 1 detta fall blifvit öfverträdd eller icke, cch således ej heller nu för en sådan öfverträdelse kunna ådöma ansvar, hvadan det af Hr Justitie-ombudsmannen härutinnan emot H.. E. Hr Friherre Stjerneld och f. d. Statssekreteraren Hr Presidenten Skogman nu gjorda påstående ej kan af mig bifallas. Hvad angår den af Mr Justitie-ombudsmannen så säl af H. E. Hr Friherre Stjerneld ech Hr Presidenten Skogman, på grund af 58 Regeringsformen framställde anmärkning, som ock det emot Statsrådet Ibre, enligt berörde samt 1 Kap. 42 RättegångsBalken, gjorda påstående, instämmer jag uti det af Riksrättens flasta Ledamöter fattade beslut. Beträffande slutligen den emot Hr Presidenten Skogman serskildt förda talan; så emedan 9 Regeringsformen föreskrifver, att uti alla mål, som hos Konungen i Statsrådet förekomma, skall protokoll föras, hvilket jemväl är uti 41 föreskrifvet i afseende på de ministeriella målen, som inför Konungen föredrogas, och uti 45 G i vissa fall i afseende på Kommandomål; samt 38 uttryckligen innehåller, att alla från Konungen utgående expeditioner och befallningar, utom i Kommandomål, skola, för att blifva gällande, kontrasigneras af den Föredragande, som vare ansvarig att de instämma med deröfver förda protokoll; ty och som på iakttagande af ofvannämnde föreskrifter, hvilka omfatta alla Regeringsärenden, hvaruti Konungen besluter, beror, huruvida den ansvarighet, som, enligt Grundlagarne, Konungens Rådgifvare, för deras rådslag, åligger, skall kunna ega rum eller icke, och, då uppenbart är, att expeditionen icke kan öfverensstämma med protokoll, så vida sådant ieke blifvit fördt, ofvannämnde ordalydelse tydligen innebär, att den Föredragande är ansvarig, så väl derför att protokoll är fördt öfver det Konungens beslut, som af honom kontrasigneras, som ock att beslutet öfverensstämmer med protokollet; alltså och då Hr Presidenten Skogman icke kunnat åberopa eller förete något inför Konungen fördt protokoll, hbvarmed ofmn — 0 — — — — — — 0 2 ts Log amnnnå JA hutostnmas mwidana fe Lr