Aftonbladet – 3 augusti 1842, sida 2

om, i egenskåp af Regent utfärdas. Att sådant lc: se varit fallet i Sverige torde vara ostridigt. Deremot stadgar 38 Regeringsformen, att alla från ,Konungen utgående expeditioner och befallningar, utom i Kommandomål, skola, för att blifva gällanade, kontrasigneras af den föredragande. Hr Presidenten har ej gittat uppgifva någon omständighet, som skulle ådagalögga, att Hr Presidenten, såsom enskild man, verit kallad att underteckna handlingen. Att Expeditions-sekreteraren Bargii underskrift 1 sådant afseende skulle hafva tillkommit, har ej eiler blifvit påstådt, och Hr Justitie-ombudsmannens uppgift, att Bergius varit anställd vid Kolonialärendernas departement, derunder Barthelersyfonden 1yder, har icke blifvit bestridd. Autorisationen innefattar två serskilda uppdrag, hvaraf det ena rörde Barthelemy-kassan och det andra Kabinetts-kassan, hvaraf tillkomsten af två kontrasignationer kan förklaras. Ej heller har Hr Presidenten uppgifvit, att han vid ofvannämnde tid innehaft något annat em bete eller bestridt någon annan allmän befattning, än den af Stats-sekreterare för handelsoch finansärendena. Vid sådant förhållande och då Hr Presidentens ifrågavarande underskrift är försedd med det tecken, som vid kontrasignation vanligen brukas, måste jag, för min del, antaga, att Kongl. Maj:ts ofvannämnde den 7 November 1826 utfärdade auto risation är af dåvarande Stats. sekreteraren Skogman kontrasignerad. Anmärkningen, att handlingen icke utgått ifrån eller tillhört Stats-rådet, torde ej eller befinnsas förtjena afseende. 7 i Regeringsformen, sådan den vid den ifrågavarande tiden lydde, bjuder: Konungen låte uti Stats rådet sig föredragas och safgöre der alla Regeringsärender, utom de ministeriella eller dem, som engå Rikets förhållande till främmande makter samt Kommandomål, hvarmed förstås sådane, som Konungen, i egenskap af Högste Befålhafvare öfver Krigsmakten till Lands och Sjös omedelbarligen besörjer. Till desse sednare synes det vara uppenbart, att utfärdandet af ifrågavarandes autorisation icke kan räknas. Att densamma skulle röra Rikets förhållande till främmande makter, är icke uppgifvet eller vigadt och synes så mycket mindre kunna vara förhållandet, som lånet skulle upptagas för Bartihelemykassans räkning, hvilken är undantagen från Sveriges Statsförfattning, administration och drätsel. Då här ej eller kunde vara fråga om styrelsen af Konungens hof, med hvad dertill hörer, eller Konungens enskilda angelägenheter, återstår icke annat, än att autorisationens utfärdande utgjorde ett regeringsärende, som, enligt förenämnde 7 i Regeringsformen, borde i Stats-rådet föredragas. Vidsre är af H. E. Hr Friherre Stjerneld och Hr Presidenten Skogman invändt, att Kahinettskassan icke utgjorde någon del af Svenska Statsverket, enär den vore ställd under Kongl. Maj:ts omedelbara fria disposition, utan behof af föregången anmälan derom i Stats-rådet, utan att vara underkastad granskning af Statsverkets Revisorer eller Kammar-rätten, och utan annan redovisning för förvaltningen, än den Konungen enskildt kan behaga af vederbörande inom Kabinettet äska och till formen bestämma. Det har likväl icke kunnat bestridas, att till den såkallade Kabinettskassan ingå så väl medel, som till Ministerstaten varit anslagne, som ock serskilda dispositioner af extra utgiftsmedlen, och då det serskilda förhållande, som, i afseende på förvaltningen och redovisningen, eger rum, efter mitt omdöme, icke kan förändra Kabinettskassans egenskap att vara en Statens tillhörighet, ehuru utgörande en serskild förvaltning af? Statsmedel, hvadan alla dess förhandlingar måste vara gjorda för Statens räkning, kan jag, för min del, icke finna, att hvad i ofvanberörde måtto blifvit invändt, verkar på omdömet i sjelf. va saken. Den omständighet, att till ifrågavarande kassa ingå medel, som af Norska Statsverket tillskjutes, kan, efter mitt omdöme, icke förändra beskaffenheten af de Svenska Stat:medel, som till förvaltning af of vannämnde kassa blifvit öfverlemnade. Hr Justitie-ombudsmannen och Hr Friherre Stjerneld hafva hvaremot annan yttrat stridiga åsigter, huruvida den af Hr Grefve af Wetterstedt den 42 Juli 4836 å skuldförbindelserne tecknade förnyelse jemväl innefattade förnyelse af Kabinetts-kassans borgensansvarighet eller icke, hvaruppå berodde, huruvida den af H. E. Hr Friherre Stjerneld den 10 April 1839 meddelade påskrift utgjorde en å nyo ingången borgen eller blott fortsättning af den förut lemnade. Under H. E. Hr Grefve af Wetterstedts lifstid har ingen fråga blifvit väckt, huru vidsträckt den af Hr Grefven lemnade förnyelse vore att anse, öfver hvilken fråga H. E. Hr Grefve af Wetterstedt, om han lefvat, ensam varit behörig att afge förklaring, och ej heller lärer nu mera någon pröfning af frågan, huruvida betalningsskyldighet i följd af samma förnyelse lagligen ålåg Kabinetts-kassan eller icke, i vanlig rättegångsväg kunna uppstå. Det torde således finnas icke tillkomma Riksrätten att yttra sig, om en sådan betalningsskyldighet under en föregående tid egt rum eller ej. Det är emedlertid, enligt min tanke, ostridigt, att den af H. E. Hr Friherre Sijerneld tecknade borgensförbindelse nu mera är den, på hvilken anspråk om betalning al Kabinetts-kassans medel skulle kunna grundas, och att således, i fall någon Statens skuldsättning derigeacm hade egt rum, H. E. Hr Friherre Stjerneld måste anses ansvarig för denna åtgärd, till vidtagande hvaraf Hans Excellens icke kunnat förete något ef Kongl. Maj:t, i den ordning 38 Regeringsgformen föreskrifver, utfärdad: beslut. Ändteligen har det äfven blifvit af Förklaranderne rr srmm—— ERE AA VE akian ackeå on gång varit ckådanlats för krig År!