Aftonbladet – 3 augusti 1842, sida 2

slutat: Fit det äppkommande öfverskoltet al bidraget fråa Sverige må afsautas och, efter Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegii sam: Handelssocieteternas i rikets siörre sjöoch handelsstader höranie, användas för Svenska havdelns och sjöfartens utvidgande och beframjande så väl utom som inom riket och således äfven kunna disponeras för fyroch båkinrättningarnes uppbjelpande, så vida något ytterligare bidrag, utöfver hvad deri redan blifvit i underdånigbet tillstyrkt, kunde fianas erforderligt. Rikets Ständers serskilda -underdäniga skrifvelse af samma dag, den 23 Februari 4835, om bidrag från Swvatsverket, för att bringa Trollbätte kanal och slussverk till lika dimensioner med Götha kanal, innenåller, dels att Rikets Swvinder ansett sig icke kunna bevilja Tro!lhätte kansloch slussverksbolag ett räntefritt lån af en million Riksdaler, dels ock att Rikets Ständer, utom den Kongl. Msj:t i allmänhet medasifna dispositionsrätt af öfverskotten å afgiften till Handelsoch Sjöfertsfonden, ansett sig böra serskildt till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemns att ä dessa öfverskott anvisa medel för befrämjandet af Trollhätte ksnal och slussverks bringende till lika dimensioner med Götba kanal, så vida Kgl. Maj:t, efter ofvannämnde vederbörandes hörande och efter verkställd pröfning och godkännande af plan och kostnadsörslag för arbetets utförande, skulle finna ett sådant bidrag från statens sida erforderligt och kunna meddelas, utan att lägga hinder i vägen för andra, för handelns och sjöfartens betryggande, oundgängligen nödige åtgärder. Ordalegen uti ofvannämnde underdåniga skrifvel ser synas visserligen utmärka, att Rikets Ständer ansett förändringen med konvoyafgiften icke kunna vidtagas, utan Kongl. Mej:ts samtycke, och att friågen icke blifvit behandlad, såsom beskattningsärende; men deremot utmärkes dispositionen af öfverskotten å Handelsoch Sjöfartsonden, såsom ett ai Rikets Ständer, för deras del, fattadt beslut. Såsom sådant kan detsamma, efter mitt omdöme, icke utsträckas längre, än för den tid, Rikets Ständers dis positioner af medel i allmänhet gälla, eller till nä sta riksdag, då andre Ständers rätt, att derom förfoga, vidtsger. I de fail åter, der Rikets Stände! iklädt staten betalningsskytdighet för längre tid, är vill nästa riksdag, bar sådant blifvit uttryckligen beslutadt och förklaradt. Något uttryck, som skull utmärka, att Rikets Ständer ville anvisa medel för längre tid, än till nästa riksdag, förekommer icke. Meningen hade varit tydlig, å ena sidan, om orden lydt: å dessa öfverskott till nästa riksdag anvisa medel etc., och, å andra sidan åter, om innehålle! varit: å dessa öfverskott anvisa medel för så lång tid, som erfordras för befrämjandet af etc. Nu fin. nes hverken de ene eller andre af desse til:agda ord, och derigenom har meningen blifvit obestämd och tvetydig. Om förhålanderne vore sådane, at det åsyftade ändamålet icke kunde: vinnas med an slegs beviljande blott till nästa riksdag, synes mig sådant icke utgöra tillräckligt skäl, för att antega, att Rikets Ständers mening verkligen verit att medgifva Konungen en till tiden obegränsad dispositionsrätt öfver Handelsoch Sjöfartsfondens framtida tillgångar. Hvsd man kunde säga vore, att Rikets Ständers medgifvande icke vore tillräckligt, för ati åstadkomma det åsyftade ändamålet, och att deras beslut icke kunde verkställas.n Hr Stråle finner således, med tillämpning a! den regel han först antydt, att Konungens rådgilvare icke bordt tillstyrka Konungen, att antaga det Rikets Ständer medgifvit disposition a! öfverskotten å Haadels-: och Sjöfartsfonden föl längre tid än till nästa riksdag; men besynnerligt nog bar Hr S. likväl icke deraf kunnat drags den slutsatts, att genom de skedda accepterna riket blifvit med gäld belsstadt; ty säger han: Föreskriften uti 61 S Regeringsformen kan, på sät ofvan nämdt är, icke hänföras till afgiften till Hoandelsoch Sjöfartsfonden, som icke nämnes uti 60 S, och förhållandet visar sig äfved nu vara sådant, att berörde afgift icke med sistförflutna riksdag upp: hört, utan fortar att utgå, och ingen anledning ha således visat sig dertill, att Handelsoch Sjöfartsfonden ej skulle ega tillgångar att bestrida de a Kong!. Maj:t beslutade utbetalningar till nya Troll hätte kanalbolag. . Blott i det fall, att Konungens rådgifvare uppenbårligen handlat emot Regeringsformens tydliga föreskrifi eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf och af andra rikets gällande lagar eller underlåtit att göra föreställningar emot sådane öfverträdelser, eller dem vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning, är det, som åtal, enligt 106 Regeringsformen, kan emot Konungens rådgifvare anställas. Någon sådan tydlig föreskrift i detta ämne, hvilken skulle vara uppenbarligen öfverträdd, har jag icke kunnat upptäcka. Tvertom innefatta de förhållanden, som, på sätt ofvan nämdt är, i afseende å konvoymedlen tillförne egt rum, och Rikets Ständers derom afgifna underdåniga skrifvelser tillräcklige anledningar för ett motsatt omdöme, än det jag, i enlighet med min öfvertygelse, här ofvan uttalat. För min del kan jag således icke bifalla det af Hr Justitie-eombudsmännen i denna punkt emot förklaranderne framställde ansvarspåstående, hvilket derföre af mig ogillas.n Efter läsningen af hela denna docerande afbandling, måste man således verkligen fråga si; hvartill den tjenade. Då något sådant, som at Rikets Ständer varit så beskedlige att fortfarande anslå tillräcklige medel till honorerandet af der olagliga dispositionen, beböfter man ju aldrig åbertinrnmssnninEEE———E EEE