Aftonbladet – 2 augusti 1842, sida 1

UTRIKES. FRANKRIKE. Då regentskapsfrågan nu snart förekommer kamrarne, torde det ej vara ur vägen att med: dela följande uppsats ur Gazelle des Tribunauxz som visar, huru vid serskiida perioder förhållit: med riksstyrelsen, då konungen varit minderårig aUnoder Merovingerne funnos inga skrifna la gar; rörande regentskap under, minderårighet vanligen tillföll detsamma modern eller farmo. dern; ofta inkräktades det äfven af någon bland den aflidne konungens embetsmän. Först Lud vig den Fromme stiftade en lag, enligt hvilker den närmaste manlige agnaten erhöll förmynderskapet. Men efterföljande konungar läto dock icke betaga sig rättigheten, att under sin lifstic eller genem testamente förordna om regentskapet, hvarvid de likväl hegagnade den försigtigheten, att låta af statens store bekräfta deras förfogande, t. ex. Philip den Sköne af 43 prela ter, prinsar och adelsmän. Ar 4407, under Car VI, utkom det första utförliga edikt öfver detta ämnae, innehållande, att de minderåriga konungarne skulle regera med droitningarnes, deras mödrars, och, de närmaste prinsarnes af blodet soda råd, äfvensom att koarvetabeln, kanslern och andra visa män borde utgöra deras konseli. fn klausul förböd uttryckligen förändringen a! detta statut, hvilket dock ieke egde bestånd länsre än till Zudvig XI:s död, emedan har genom estamente utnämnde sin dotter till regentiona. Frågan kom då till generalstaterna, hvilka afzjorde den på det sättet, att de förkortade tiden lör konungens minderårighet. En sednare uppkumimamen strid, efter Frans I:s död, afgiordes af generalstaterna till förmin för enkedrotininsen (Catharina af Medieis). Sedermera erkände parlamentet bögtidligt och enstämmigt ehkedrottNingarnes anspråk på resentskapet, och, i enlighet dermed, förfors äfven efter Henrik 1V:s död. Ludvig XHI utnämnde, genom en förordning i April 4643, sin gemål, drottnirz Anna, till rerentinna, hvarvid han dock ställde henne en konungarikets generallöjtnant, med ett öfverlägOSTRON EEE SNES