Aftonbladet – 1 augusti 1842, sida 2

BESS EEE AAA AASE EL Sa STI LITE Sr RIS MN NN liga omsnärjning syntes ett intet. Jag kunde icke tänka något: jag qväfdes, jag förlorade andan. I detta vigtiga ögonblick försvunno alla kohsiderationer för menniskofruktan, för den djuriska instinkten som förmår hvarje skapad varelse att vaka öfver dess bevarande, Ända dittills hade jag förblifvit sittande på en glacier framför kaptenen. Med ett språng, som uttryckte raseri, reste jag mig nu opp; med ena handen ryckte jag ifrån honom den pistol, han böll på att ladda och med den andra grep jag den han redan laddat, och kastade begge långt ut åt glacieren, och i detsamma nedsparkade jag med foten den ispik, hvaraf han betjenat sig, under det jag med tillhjelp af min gjorde så kraftfulla språng, att jag om ett par sekunder lemnat två tre afgrunder emellan min ursinnige fiende och mig— Fege! --. tjufpojke! utropade hr Baretty, i förvåningen öfver denna manöver. Vi voro femti steg ifrån hvarandra; ban hade icke mer några vapen, och utan piken Var det honom omöjligt att komma öfver remnorne till mig. Jag stannade derföre och vände mig om. — Jag är hvarken en feg, eller tjufpojke, sade jag, majestätiskt. Ni känner mitt namn. Jag bor i Paris, rue Trevise JB 8. Jag återvänder dit och ni skall finna mig der, till er tjenst, när som helst. Vi kunna då skjuta ibjel hvarandra, när ni finner det lägligt, blott med det vilkor, att det sker På en civiliserad terräng. Om ni dödar mig, så fordrar jag att få hvila i vigd jord, men icke bär mellan isen. Försök icke att stiga ner utan köpp, ni skulle otvifvelaktigt bryta halsen af er, Jag skall sända er en vägvisare. (Slutet följer.