Aftonbladet – 1 augusti 1842, sida 2

en VS VermmmmmE in i Frankrike. För att bespara oss olägenheter å begge sidor, så se här hvad jag funderat. Här äro tvenne remnor i berget, nog stora att sluka en elefant. Det är hvad vi behöfva; deremellan är en god distans af 25 steg ungefär. Ni placerar er vid kanten af den der, jag invid den här. Lotten skall afgöra hvilken som har första skottet och vi skola skjuta alternativt, ända till dess det blir något resultat. Jag vill bålla tio mot ett. att den som först träffas han faller i remnan bakom. Så mycket bättre för bonom om han dör af skottet. I alla fall kommer hans försvinnande att anses såsom en af dessa olyckshändelser, som någon gång inträffa på glaciererna. Ni förstår nu hvarför jag icke velat taga någon vägvisare? Hr Baretty fortfor sålunda, att med den mest afskräckande köld utveckla fördelen af sin vackra plan, som väl hade varit en menniskoätare värdig; men jag hörde icke derpå. Hans ord väckte minnet af händelser, sådana, att jag ryser vid tankan derpå. Jag påminde mig att vid mitt besök i Chamony, för några år sedan, jag hört omtalas en tragisk historia om en resande Engelsman. Denne olycklige hade fallit ned i en remna, och först tre år derefter återfann man honom väl bibehållen vid Arveyrons källa. Denna tanke föreföll mig som ett skrufstäd om halsen. Jag tänkte mig denne olycklige, som, ännu lefvande, slukats af dessa afgrunder, som öppnade sina gapande svalg omkring mig. Jag såg mig efter ett fall af nägra bundrade steg heidad genom remnans gradvisa hops!utande; jag kände mig långsemt hopklämd mellan tvänne berg, på ett sätt, hvaremot kungsormens oemotstånd