Aftonbladet – 1 augusti 1842, sida 2

gifva den utvidgning af ständer-institutionen, att utskott af serskilda ständer-församlingarne skulle kunna träda tillsammans, för att öfverlägga och gifva råd i allmänna angelägenheter. Genom ett meddelande af kongl. kommissarien vid Holsteinska ständer-församlingen i Itzehoe känner man nu, hurudana regeringen önskar få dessa utskott bildade. Hvarje af de 4 ständer-församlingarne skulle välja ett utskott, som på konungens befallning kunde under mellantiden af ständernas sessioner sammanträda, antingen enskild! eller alla 4 tillsammans, för att råda i provinsens eller hela landets allmänna angelägenheter. Ledamöterne af dessa utskott skulle till en del väljas af hvarje ständerförsamling bland dess 1edamöter, och till en del utses af konungen. Konungen förbehåller sig dock derjemte, att kunna kassera valen af ledamöter, som ständerförsamlingen gjort. Det är svårt att inse, i hvad mån dessa utskott skulle kunna antagss representera ständerna, då de i sjelfva verket komme att heli och hållet tillsättas af konungen. Detta kallas i Dansk officiell stil, att nufveckla ständer-institutionenn! TYSELAND. Andra kammaren i Karlsruhe har enhälligt antagit det af en deputerad framställda förslag. att regeringen måtte anmodas uppfylla sitt redan för 40 år sedan gifna, men ännu ouppfyllda, löfte, att skilja lagskipningen från administrationen, och att vid rättegångar lita införa offentlighet och muntligt förfarande. Konungen i Preussen ankom d. 20 Juli till Königsberg, och väntades d 4 eller 5 dennes till Berlin. ITALIEN. Den 44 Juli afrättades i Rom ministern Palins mördare. Afrättningen var bestämd till tidigt på morgonen, men kunde först ske kl. 4 eftermiddagen, emedan den brottslige fräckt nekade till mordet, och ej ville emottaga presterligt biträde. Som han dock siutligen erhöll sakramentet, så förmodas han hafva erkänt sitt brott. ORIENTEN. Från Konstantinopel gå underrättelserna till den 6 Juli. Emeitlan Turkiska och Persiska trupperne vid gränserne hade fiendtligheter utbrustit. Anledningen var så väl de sedan längre tid emellan de båda makterna existerande tvistigheter rörande gränser, som den omständigheten, att en Turkisk pascha flyktat till Persien, och att Perserne vägrat utlefverera honom. I 2rannskapet af Erzerum och Bagdad hade Perser och Turkar drabbat tillsammans, hvarvid de sednare haft öfverhanden. Jaga detaljer äro ännu kända. Engelske ambassadören i Konstantinopel, Sir Siratford Canning, har råkat i kollision med sin regerings åsig!er, och begärt att blifva hemkallad från sin mission. Man hade i London nemligen yrkat, att en Engelsk eskader måtte skickas till Syriska kusten, för att förmå Turkarne ordn2 förvaltningen i Syrien, enligt Englands önskningar. På detta förslag har icke Engelska kabinettet velat ingå, och Canning anser sig nu böra afträda från sin post. Intrigerne i seraljen gå sin vanliga gång. Den afsatte Storviziren Chosrew Pascha synes allt mer och mer stiga i Sultans ynnest. Nyligen skickade denne sednare en af sina kammarherrår till Chosrew, för att göra sig underrättad om hans helsa, och tillika låta honom veta, att Sultan förhöjt hans månadiliga pension, 30,000 piaster, till 30,000. En af Chosrews gunstlingar, Nafiz Pascha, har blifvit utnämnd till ledamot af Konselien, och lärer innan kort bli finansminister. Ännu -bibehöll sig dock Storviziren Izzed Mehemed, och sades hafva beslutit, att till del yttersta stanna på sin post.