Aftonbladet – 30 juli 1842, sida 3

annars så vanliga prygeloch Jemmerscener al: Marryat. BIET I DAG. — Sv. Biet, hvars nyligen tagna Farväl frår svenska Presterskapet, och straxt derpå kraftig: Uppläxzande af detsamma, väckt så allmän mun terhet, fortfar i dag med flera lika litet led samma saker. Uader det att det oupphörligt af gilver försäkringar om D. A:s alla beskaffenhe ter, samt om att A.B. kör ned sig allt me i smutsen, afslöjar dock biet hvad det egentli gen härmed menar — nemligen, att A.B. rycke: allt närmare in på lifvet at de frågor, som fö bi-koteriet äro så ömtåliga, att det med den står eller faller. Skulle biet bäfva något min dre, än det gör, för den fria pressen, och skull denna gå ned sig, hvarföre gör då Biet sig et så otroligt besvär, att det i bela sin tidning stor om ingenting annat skrifver, än om A.B. och D. A., D. A.och A.B., och åter A.B. och D. A. i går, i dag, i morgon och så i biets hela evighet Dess fason liknar fullkomligt Frejas löjliga käl tringsväsende,, då hon också, i den stora insekt frågan, icke förmår anföra annat, än sådant, son har den olyckan att redan befinnas vederlagdt hsad motståndarne yttrat förut, innan hon fram: kommer dermed. jö För att i dag rädda sig från den ogunst, hvar Biet, af billiga grunder, fruktar sig bafva falli hos presterskapet genom hvad det nyss gjort säger det: Hvarje prest skall medgifva, att vi (biet), lång! ifrån att såsom Aftonbladet i sin enfald tro (A.B. fortfar verkligen ändå att i sin enfald tre detta), hafva uppträdt emot korpsen (förstås: presterskape!), fastmer talat ur dess eget hjerta, och bragt en sanning till klart erkännande, om blot väntade på sitt uttryck, för att från Haparanda til Trelleborg finna ett stort, enstämmigt bifall. Dei straussiska Aftonbladet skall falla, eller — kyrkan den evangeliska christendomen och dess förkunnare Det beror på de sednare, att störta det förra — eller sjelfve gå under.n Hvad söges om denna pompösa förklaring! Att presterna skola förlora, falla, eller gå undei genom A.B:s åtgärder, är något svårt att begripa, di A.B. beständigt upprätthållit och försvarat Presterskapets ställning emot dess egentliga och ende fiender: falska kyrkoformer. Ty, upphäfvas icke dessa, då är det som Presterskapet går sitt fall til möte till följe af allmänbetens oundvikliga öfvertygelse Om ett stånds obehöflighet, eller skadlighet, som linar sin arm till tjenst åt mörker och våld. Men i annat fall står just Presterskapet uppe; hvilket utgör A.B:s syfte. Längre ned säger biet, efter att hafva blygsamt förklarat sin mening icke vara att plädera för biet: Enda möjlighet af fara för biet skulle vara om den politiska konservatismens talrika anhängare skulle blifva lika likgiltiga för försvaret a de politiskt-konservativa iderna, som Presterskepet i massa, i handling, visat sig vara för försvaret af de religiöst-konservativa.n Denna vink liknar helt och hållet en bekän:nelse om huru det står till i landet med presterskapets kärlek för biet och prelaterna. Huru, sedan biet i sin vrede öfvergifvit presterna, de ,politiskt-konservativa talrika (!) vännern:, komma att stå på sig till biets bästa, skall väl framtiden upplysa. Vi vilja icke spå någon ondt; men omöjligt är icke, alt också en vacker dag de icke-presterlige, de blott civila och militära vännerna, ledsna, sedan de förmärkt den ringa frukt, partiet skördat genom Biets beteenden. Efteråt kommer en lång föreläsning ur romerska historien, hvaraf inhemtas, att Rom fört många krig under den tiden det var en Republik. Detta andrages för att visa republikanismens svaga sida, och att krig icke uteslutande villhöra en på fåvälde (aristokratism) eller allenavälde i en hand (despoti) byggd stadsförfattning. Biet kunde hafva undvikit denna långa afhandling, om det allenast ibågkommit, att den förf., mot hvilken Biet uppträder, aldrig erkännt Rom, lika litet som de gamla grekiska s. k. republikerne, för en republik i den mening, som den nya tiden förstår detta ord, d. ä. såsom en statsförfattning, hvari hela folket, dels direkte i kommunialväg, dels indirekte genom sina ombud deltager. Rom, Athen, Sparta 0. s. V. VOro Oligarkier, deruti en aristokratisk kast, med ganska få afbrott, herrskade oinskränkt och mån