Aftonbladet – 29 juli 1842, sida 2

Till Red. har följande skrift blifvit insänd och, såsom den vidrörer ett af tidens mest omtvistade ämnen, hafva vi ansett oss böra deråt lemna rum, helst den utvecklar och genom ojäfakliga bevis ur sjelfva våra religiösa grundlagar upplyser förhållandet. KAN EN PREST VARA BUNDEN AF SIN PRESTED VID DE SYMBOLISKA SKRIFTERNAS LÄROSTADGAR, OM DESSA SKULLE BEFINNAS ORIKTIGA OCH I STRID MOT DEN HELIGA SKRIFT ? Undertecknad föranledes till denna fråga genom en artikel af Hr L. A. A. i det sist ut-: komna sjette hä!tet af Frey, rigtaa mot mig såsom författare af företalet till Strauss och Ulmann, der jag bland annat beskylles för affall och förnekelse af besvuren trosliran. Om allmänheten också ej skulle fästa vid ett sådant edsbrott den stränga betydelse, som vid edsbrott i allmänhet, så kunde det möjligtvis ändå oroa en och annan, att se en sådan person opåtaldt fortfara i det presterliga kallets utöfning, såframt beskyllningen befunnes grundad. Af detta skäl torde några ord till utredande af ofvanstående fråga icke böra anses opåkallade. Man kan vid läsningen af Jesu ord i Matth. 5: 34—537 ledas till starka tvifvel på edens tillåtlighet i allmänhet, men undersökningen af detta ämne skulle här blifva för vidlyftig. Jag fäster mig derföre endast vid prest-eden, uti det omfång som frågan utvisar. Men härvid möter oss först den märkliga omständigheten, att just den man, från hvilken vårt kyrkosamfund har sitt upphof, Luther sjelf, var en sådan edsbrytare. Han hade, såsom bekant, ingått uti ett Augustinerkloster såsom predikaremunk och hade gesom den heliga dyra kloster-eden förbundit sig till colibatet och öfriga läror cch stadgar, till hvilka prestekallet och kiosteriefnaden gemensamt förpligtade en romersk-katholsk Klerk. Men detta aktade den religioas-skändaren, — jag upprepar här en jesuits ord — så litet, att han ej endast sjelf öfverträdde den högtidligt aflagda eden, utan också förledde andra till delaktighet i samma brott. Man måste mer lyda Gud än menniskor,, sade han, och, undervisad genom Skriften, att många af dessa läror och bruk, hvartill han edligen förbundit sig, blott voro