Aftonbladet – 29 juli 1842, sida 2

— Hufvudstaden oroades i natt af brandsignaler, som började omkring klockan 441 i sår afton och först frampå morgonen upphörde. Anledningen var, att man i Aspelinska huset vid Brunkebergs torg omkring klockan balf till 44 förmärkt rök och hetta från en större källare, hvars trappa ligger i husets portgång och i hvilken nyligen ett större parti stenkol blifvit infördt. Man sökte i början mota faran medelst insprutande af vatten, men vidtog sedermera den åtgärden att tillmura alla öppningar. Hettan ini källaren hade ernått den grad, att den redan var märkbar utanpå murarne och ofvanpå hvalfvet (öfver hvilket sednare också golivet bortrefs) och många voro af den tankan, att stenkolen sjelftändt sig eller på annat sätt blifvit satta i brand. Häremot talar likväl både den omständigheten, att stenkolen så nyligen blifvit införde, som den iakttagelsen, att ingen stenkolsrök från källaren försports. Sannolikast finver man, att i källaren, som är afdelad både i höjden och på längden och inom dessa afdelningar förvarade en del toma sockerkistor, spånor m. m., eld blifvit spild och fattat i spånorne, samt möjligen ett dygn eller mer deruti pyrat och glödt utan låga. Vid middagstiden befunnos de varma ställena af murarne betydligt afkylda, och genom den tillsyn man egnat det botade stället, synes ali fara för ett utbrott undanröjd. — Det omtalas, att inom Justitie-statsministerdepartementet man har att vänta sig ett nytt vedermäle af de olägenheter, som det inom statsdepartementen öfliga, hemliga befordringsväsendet medför. Sedan byrächefen, herr Larsson, fått södra Möre domsaga, lärer nemligen Justitiestatsministern, utan att hvarken afvakta andre tjenstemäns anmälanden eller göra afseende på de önskningar äldre och mera kompetenta personer kunnat frambära, ämna att hos Konungen till hans efterträdare föreslå en ung kanslist och kammarjunkare, herr Carlbeim Gyllenskjöld. Det är icke meningen att här yttra något om den ifrågavarande personens behörighet i öfrigt, till en sådan befordran; men då man hör, att det finnes personer af ojemnförligt större förtjenst, som önska att få gagna i en sådan plats, synes denna åtgärd af Justitie-statsministern, som tillika skall vara beredd med en ovanlig hemlighet, utvisa ett betänkligt fortsättande af sednare tidens klandervärda befordringsväsende.