Aftonbladet – 29 juli 1842, sida 2

Oaktadt den obetydliga framgång mina första bemödanden rönte, framhärdade jag likväl i det behagliga tålamod, som jag åtagit mig. Jag fördubblade min glädtighet och mitt goda lynne samt uppsökte de mest tjenliga föremål för samtalet, med ett ord, jag manövrerade så skickligt, att br Baretty till slut blef tam — vare sig att jag lyckats döda hans misstankar, eller att han, i valet mellan tvänne Obehagligheter, heldre såg att jag sällskapade med honom än svärmade kring hans fru. En mycket barnslig och mycket trivial omständighet gaf mig vid handen att vi öfvergått från tillståndet af stum fientlighet till det af en vapenhvilaOch hvarföre skulle jag förbigå denna högst vanliga, men likväl karakteristiska, omständighet? Är icke pipan bland vildarna ett symbol af freden? Och finna icke många bland våra civiliserade rökare detta bruk fuilt af Poesi? Melian pipan till snusdosan är afståndet icke stort. Man vet redan att den svartsjuke snusade; han slutade med att bjuda mig en pris och älven med risken att nysa, antog Jag den, af två skäl: det första att fru Baretty icke såg mig, det andra, att jag just för ögonblicket påminde mig Sganarellis afbandling om tobaken, betraktad såsom ett element af endrigt, harmoni och sällskaplighet. Då vi återvände till slottet voro korsikanaren och jag så goda kusiner, att han proponerade mig ett jagtpsrti följande dagen. Säg mig, hur var det möjligt att neka? Det hade varit att rycka i örat ep. tiger, som var nära att insomna Jag gick IM På detta förslag med em för