Aftonbladet – 29 juli 1842, sida 1

genast hvarje demonstration, som kunnat stöta äfven den iniolerantaste äkta man. Och hvad skulle väl eljest en längre pantomim hafva gagnat till? Skulle den kunnat lära mig hvad jag icke förr kände? Fru Barettys tanklösa tillgöranden kunde för mig icke blifva föremål för något förnuftigt tvifvel. Hvilken orsaken än var till hennes uppförande, ett ytterligt koketteri, behof af rörelse eller en yttring af sympati, hade denna charmenta dam på det tydligaste sätt i verlden autoriserat mig att sysselsätta sig med sig. Det fanns redan oss emellan en tyst öfverensstämmelse, ett mystiskt förstånd oss emellan. Den noggrannaste uppmärksamhet blef derföre högst nödvändig. Obetänksama och förvånande framgång! tolf timmer voro knapt förflutna, sedan jag sett henne för första gången, och jag var redan pligtig att iakttaga försigtighet! Jag gjorde det; men till min stora förvåning tycktes icke fru Baretty, som bordt föregå mig med godt exempel, fallen derför. Jag märkte i mjugg, att hennes blickar flere gånger sökte mina, och af det uttryck af harm, som målade sig i hennes anletsdrag, gissade jag, att min återhållsamhet var långt ifrån att Vinna hennes bifall; jag fortfor imedlertid, säker att under dagens lopp finna ett tillfälle att hålla mig skadeslös. Men deri hade jag misstagit mig. Jag hade gjort upp räkningen utan värden, — som man säger, — det vill säga, utan den svartsjuke. i Efter frukosten föreslog hr Richomme sin svägerska ett parti biljard. En hufvudlös älskare skulle följt dem. Långt derifrån, aflägsnade jag mig slugt och gick ned i trädgårder