Aftonbladet – 28 juli 1842, sida 1

PERS IIL dl, SALUIUIaU LL eUUC halllallla 1 cCUdR I I1VI1Rele Polisen har borttagit ur bokbardeln en skrift, I med titel: le livre terrible, hviiken skall isynnerbet hafva sysselsatt sig med Didiers konspiIration i Grenoble år 4846, hvaröfver åtskilliga akter och upplysningar meddelas, äfvensom deri Isyftas på hertig Decazes medvetande och delaktighet, så väl i denna mystiska historia, som i hertigens af Berry mord, och Orleanska planer påstås ligga till grund för båda delarne. Boken tros hafva flutit ur en legitimisiisk källa. Hertigens af Orleans lik är nu öppnadt och inbalsameradt. Sektionen har visat, att prinsens död förorsakats af en spricka i baksidan af hufvudskålen, som går från ena örat til) det andra. Skadorna på den öfriga kroppen voro obetydliga. Liket lades, iklädt sin generals-uniform, i en blykista, och derjemte ett af de närvarsnde Jundertecknadt protokoll, förvaradt i en Hermetiskt tillsluten flaska. Hjertat inneslöts i en Rlyurna. Derefter ställdes kistan i en annan af ek, öfverdragen med svart sammet och med silfvernagla Likbegängelsen lärer komma att äga rum i börs ljan af Augusti. Bisättningen sker i Dreux den 14, men sjelfva sorg-ceremonien i Notre-Dame i Paris. För närvarande står kistan i Neuillys kapell, der nästan alltid någon af kongl. familjen infioner sig, för att bivista de messor, der hållas. Afven drottningen uteblir icke, ehuru svag hon är, och natten emellan d. 46 och 17 Idröjde hon der från kl. 44 till 4. Då liket i I procession fördes till kapellet, skall hon, med ögonen lyftade mot himmelen, kafva utropat: bMin Gud, min Gud! Det är icke för mycket, men det är ganska mycket, ja, ganska mycketla Bildhuggaren Hr Pradier har fått uppdrag, att förfärdiga prinsens staty i tvenne exemplar, det ena för Versailles, det andra för hans grafvård i Drevx. Det hus, hvari prinsen afled, skall inköpas, nedrifvas och ett kapell uppföras på platsen. Ofver alla de saker, som funnos i rummet, är en förteckning uppsatt. Ägaren ville borttaga en på väggen hängande lisa, men det tilläts ej. Alla dessa saker komma att förvaras, och det rum, hertigen vanligen brukade bebo i Neuilly, skall, efter drottningens önskan, dermed förses. En mängd bjertskakande detaljer berättas om de scener, som ägt rum då bertiginnan af Orleans erhöll kunskap om händelsen och då hon mötte sina svärföräldrar. Först den 14 kom nyheten till Plombidres, men ännu endast såsom en notis om prinsens sjukdom. Genast begaf sig bertiginnan på vägen, sägande: hertigen blir kanske ond på mig, men det gör ingenting; mitt beslut ör fattadt.. Några lieues på andra sidan Epina! mötte hon om neatten brr Bertin de Vaux och Chomel, som skulle fara till henre med den sorgliga nyheten. Den sednare gick till vagnen och hertiginnan sprarg genast derur. Han har således blifvit simre?, frigade bon darrande. Hr Chomel förmådde ej svara. Han är död! Jag förstår erl ropade hon i en sönderslitavde ton och förlorade sansningen. Då bon återkom till sig, ville hon ej tro på den förfärliga katastrofen, men befallde den största skyndsamhet. Anländ till Neuilly, frågade hon efter sina barn. Lille grefven af Paris sade i sin oskuld: Hvar är pappa? Härtill svarade hertiginnan: Gud har tagit hosom ifrån oss, men vi skola en dag återfinna honom., Konungen och Drottningea förde henne till kapellet, der hon begärde att man skulle öppna kistan, men hennes önskan i detta fall kunde ej efterkommes. Hennes helsa har åtminstyne till en början väsendtligt lidit. Hon emoitager degligen den protestantiske prest, scm förrättade hennes vigsel, för att af honom inhemta religionens tröst. SPANIEN. Tidningarna från Madrid gå till den 9 dennes, men medföra ingen annan nyhet, än stt man följande dagen väntade infanten Francisco de Paulas söner till hufvudstaden. PORTUGAL. Cortess session öppnades den 40 af dårottningen i egen person med ett tal, som likväl hvarken är långt eller af något märkligt innehåll. Deri förekomma blott de vanliga fraserna om vänskapsförsäkringar från främmande makter, om de med Storbritannien afslutade traktaterna och om drottningens förhoppning på Cortess nit och patriotism, i synnerhet för finanserras ordnande. STORBRITANNIEN. Det är numera officiellt förklaradt och således utan allt tvifvelsmål, att regeringen icke ämnar vidtaga några särskilda åtgärder till afhjelpande af nöden i landet. På fråga af grefve Radoor i ÖOfverhuset hvad regeringen ämnade göra, svarade presidenten i hemliga rådet, Lord Wharnceliffe, att hennes afsigt icke var att föreslå några särskilda mått och steg i förenämnde hänseende, utan att hon hoppades eländet skulle minskas genom verkningarne af den nya tariffen. De stackars svältande och itrasor höljde arbetarne få således bjelpa sig bäst de kunna; regering och parlament lemra dem åt deras öde. Den förut omnämnda billen till betryggande af Drottningens personliga säkerhet har nu äfven blifvit, enhälligt antagen i Öfverhuset och redan erhållit kunglig sanktion. Underrättelserna från manufakturdistrikten bli8 va medhvarje dag allt mera oroande. Äfven vid kolgrufvorna satte arbetarne sig tillsamman, drogo omkring i stora hopar, och tvingade sig till .llmosor. Milis och trupper skyndade till Newcastle upon Tyne och kringliggande orter,