Aftonbladet – 27 juli 1842, sida 1

hade icke varit nog för att väcka de drömmar, hvari jag invaggade mig, under det jag långsamt njöt en kopp ypperligt Mocca-kaffe, För mit! romaneska sinne egde den älskvärda okända en ännu starkare dragningskraft. än den skönheten ensamt gaf henne. Det är ostridigt, att de FHesperidiska trädgårdarnas äpplen lånade en del al sin kraft från draken som vaktade dem; likaså förhöjes en qvinnas skönhet genom en martialisk jalusi, och ju häftigare denna .sednare visar sig, ju mer eröfrande blir den förra. Fru Baretty borde Vara oemotståndlig, ty efter hr Richommes yttrande var det dödsfara att älska henne. Jag smickrade mig äfven med att icke vara en af dessa harbjertade, som se faran i perspektiv genom förstoringsglas. Jag vet ej hvilket narraktigt infall af min egenkärlek, efter en serie af reflexioner, på allvar framställde för mig den frågan, om den stränga uppmärksamhet på mig sjelf, som herr Richomme rekommenderat, stode så väl tillsammans med en rätmätig omsorg om Min personliga värdighet? och sedan jag någon stund debatterat denna vigtiga principfråga, beslöt jag att för framtiden icke lofva någonting. — Jag skall låta sakerna gå sin naturliga gång, sade jag till mig sjelf; jag skall ieke söka stimulera mig med en konstgjord värma; men om jag par bazard skulle råka att bli kär (och som jag icke är det, hvad kan jag väl göra klokare, isynnerhet här på landei?) skall jag icke sätta minsta hinder mot min böjelse. För en man som jag böra alla äkta män vara jemnlika, de må heta Georges Dandin eller Croquemitaine. Erter att hafva fattat detta vackra beslut fann