Aftonbladet – 19 juli 1842, sida 2

nor. Vi måste lefva af hafvet, och vågen är vårt åkerfålt. Före revolutionen drog godsegaren fördelen deraf, hvilket alla menniskor kände; det var det mest vinstgifvsnde af alla feodatprivitlegierna. Gud har inte gifvit oss några andra egor; det är hans band som drifver skeppen mot kusten och utsår den här säden på dess sand. Han har inte satt oss till utpost på en naken klippa, för att der dö af hunger, och alla dem, hvilkas kroppar han kastar mot skären, har han fördömt i sin vrede.n aHäda inte Gud, Courilso, inföll den arma flickan. aEr vilda snålhet utgör dessa olycklgas enda brott. Må ni då plundra, men åtminstone inte mörda. Då hon kände att hennes krafier aftogo, sökte hon fatta Mathurins hand och sade, med en nästan slocknande röst: aSkona denne mannens lif.p aOmöjligts, svarade ban. Endast de döda tiga. Allas vårt öde beror på en oförsigtigbet. Vi äro ingenting annat än verktyg i Guds bandx, återtog Courils. cÄr väl bödeln ansvarig för det blod han utgjuter? Det är lagen, som för missdådaren under hans bila. Jägaren nedlägger vildbrådet utan samvetsqval; soldaten ..Tysto, afbröt kärft Matturin, hvars hjerta rördes vid flickans tårar. Allt hvad jag kan lofvan, fortfor han, vändande sig till Blanche, där att min yxa ej skall träffa honom. eSkall det gå bli du, min far,, ropade Blanche, qwsom skall mörda honom? Du, en af kejsarens gamie soldater! Finns då ingen känsla af mild. het i er själ? Nå väl, så hör: om ni rycken detta rof undan dess bödlar, askall jag glömma alt, min far, jag skall le emot er ännu, jag skall älska er som förrå i aHvad bryr pi er Om den der uslingens lifn? frågade Brindejone. Han skall sälja oss, Era föräldrars och alla våra vänners öde skall ligga 1 hans hand. Jag talar inte alls om mig sjelf., sOm han dör inför Mina ögon, med ert sam