Aftonbladet – 18 juli 1842, sida 2

Ar du säker på, Marianne, att hon är insomnad ? frågade fiskaren. Åhb ja, Ivon, bon har gått upp för mer än en timme sen, och drycken verkar inom tio minuter. Drycken I detta ord förskräckte Blanche. Man talar om mig,, tänkte hon, omen hvad betyder väl —— —) Jag har lust att gå dit nppo, sade Ivon. Machinmessigt knäppte Blanche upp bäktan på sin sammets-spens. Dirskap,, svarade modren; jet skulle just passa att hon vaknade och fick se dig så der rustad; det stackars barnet skulle dö af förskräckelse; derpå skulle följa en hop förklaringar utan all ända, och natten skulle sålunda gå förlorad., Natten vore förlorad, upprepade Blanche utan att sjelf veta deraf, än mindre hvad mening låg i dessa ord. Det är ändå ledsamt,, återtoz Ivon med låg röst, att vi behöfva dölja för vårt barn hvad vi ;öra, för att icke rodna inför henne.n Vår Blanche måste få lefva lugn och obekymrad, sade Marianne; må bon lefva af våra vakor och vår oro, och aldrig erfara med humånga tårar vi betala bennes trefnad. Om vi dogo eler blefvo sjuka, hyad skulle väl då hennes öde bli. Skulle du vilja se benne vid andras dörrar, se henne tigga sitt Och sina anförvandters bröd cech uthärda köld, hurger och mödorl Åh, tig då, Marianne; jag skall till hvad pris som helst samla en hemgift, en förmögenhet åt Blanche; men innan jag gär ner till stranden, måsta jag se att flickan sofver. Det skall ge mig mod. — Den unga flickan hade låtit sin bruva sideasarskjor:el falla ned för sina fötter. Trappans steg knakade under fiskarens tunga fjät. Halft stel af förskräckelse, men kanhända nyfiken att få upptäcka den hemlighet, man med så mycken