Aftonbladet – 15 juli 1842, sida 2

Article Image
iper; läs: prejerter. (Insändt ) Till Redaktionen af Aftonoladet! Då mitt namn äfven influtit uti en artikel i borås Tidning, arörande utflyttning af svenskt aretsfolk till Australien, anser jag mig böra, under rotest mot det alldeles obestyrkta och i flera delar riktiga innehållet, offentligen framlägga rätta förållandet. Sedan engelska regeringen upphört att till Austraien låta öfverföra förbrytare, för att der användas ill arbete hos privata, ökades arbetslönerna så anenligt, att de betydligare jordegarne funno sig förnlätne vidtaga åtgärder till erhållande af en större jvantitet fritt arbete, än den vanliga inflyttningen rån Ensland medgaf. Flera hundrade Tyskar hade derföre, på enskild pekostnad, blifvit införskrifne och vunnit serdeles ifall för deras idoghet och tarfliga lefnadsvanor. Van ville äfven försöka Svenskar, och derföre anmojades jag af några kolonister, att på vissa vilkor anskaffa åt dem ett antel svenska arbetare, hvaraf en del skulle få vara gifta och medföra familjer. Öfvertygad att jag derigenom skulle bereda en fördel, så väl åt en del fattiga landtmän, som åt det allmänna, har jog icke dragit i betänkande att söka utföra denna kommission. Jag trodde, att den fatligare, starkt befolkade delen af Små:and och Westergötbland skulle bäst kunna umbära några af sina inbyggare, och anlitade derföre berr brukspatron Sager, på Ryforss, om biträde till utrönande af buruvida antagligt folk i nämnde trakter vore att få. De uppgifne vilkoren måste hafva ansetts mycket fördelaktige, emedan öfver 4000 personer inom kort tid anmälte sig till utflyttning. Underrättelsen om detta oväntada tillopp, i förening med en mängd från kända och okända personer postdagligen inkommande bref, med begäran att få resa, samt långväga budsändningar från flera orter, hvartill jeg ej gifvit ringaste anledning. visade, att folkets ifver för utflyttning saknade erforderlig grund af mogen öfverläggning, och då jag blott haft för afsigt att gagna, men alldeles icke ville begagna en ögonblicklig folkyra, för vinnande af ett ändamål, ansåg jag rådligast tillsvidare helt och hållet afbryta underhandlingarne i ämnet. Herr brukspatron Sager anmodades följaktligen att uppgifva de personer, hvilka af honom erhållit bestämdt löfte att få resa, samt att ej vidare lemna nåsot sådant löfte. Dessas antal, inberäknadt qvinnor och barn, uppgå till 30, hvilka komma i fullt åtnjutande af de öfverenskomne vilkoren, samt erhålla 4 månad förut underrättelser, när de böra vara här. , Om således de sålt sin egendom och uppsagt sin tjenst eller förmåner, så äfventyras derigenom ingenting. Det är troligen sådana personer, hvilka icke blifvit antagne eller derom erhållit löfte, som gifvit anledning till BoråsTidningens artikel. Ehuru det borde synas otroligt, lär likväl bafva händt, att en person, äfven innan han sig hos brukspatron Sager anmälde, försålt sin egendom, ihopp att blifva antagen till utresa. Att jag, efter inhemtade underrättelser om en dylik dårskap, nekade att under några vilkor antaga mera fölk, än de redan engagerade, lär utan tvifvel gillas af hvarje tänkande menniska. ij Man har velat ställa min tillämnade utflyttning med familj till Australien i sammanhang med någon kolonisationsplän. Till denna irring vet jag mig ej bafva gilvit minsta anledning. Jag har deremot muntligen och skriftligen bestämdt afstyrkt dem, som yttrat någon önskan att utflytta, med det uttrycekliga tillkännagifvande, att jag ej ämnade befatta mig med någon kolonisering (ehuru jåg, för andras räkning, engagerat ett ihskränkt antal arbetare, att taga tjenst uti redan etablerade kolonier), samt att, efter :min öfvertygelse, Söderhafsländerne icke erbjuda någon lysande utsigt åt andra än antingen arbetäre, hvilka redan här försäkrat sig om bergning vid framkomsten, eller ock personer, som äro i tillfälle att köpa jord eller etablera någon rörelse för egen räkning. Då jag blott vändt mig till herr Sager, som bor vid Jönköping, och, det oaktadt, hundradetals ansökningar om utflyttning kommit äfven från de flesta andra orter i riket, så skulle jag tro, att de, utan min åtgärd i Nere. tidningar inkomaa uppgifter egentligen vållat den ofvan nämnde utflyttningsfebern. Jag begagnar detta tillfälle, för att är en gång förklara, att jag, i hvad på mig ankommer, ämnar söka motarbeta alla oförståndiga och öfverilade utflyttningsprojekter. C. F. Liljevalch. På herr. grosshandlaren Liljevalchs begäran bar red. tagit notis af flera, uti herr L:s brefkopiebok intagne skrifvelser till, dels herr L:s kommissionär, herr brukspatron Sager, dels en mängd andra personer, och deri icke blott funvit bestyrkt hvad herr L. här ofvan, angående förhållandet till dess kommissionär, uppgifvit, utan ock inhemtat, att herr L. i allmänhet varnat mot wlättsinniga emigrationsideer, och tydligen tillkännagifvit, att han ej förehade någon kolonisationsplan; utan. blott såsom kommissionär antager ett bestämdt antal, med vissa qvalifikationer försedt arbetsfölk. Tillika bör red. intyga, att i förenämnde bref ickå förekommer minsta anledning, att berr L. mn OMEREESESEEEROO—— Ttränna envlare lunsba kt. dor TT TER TNG Nå

15 juli 1842, sida 2

Thumbnail