Aftonbladet – 13 juli 1842, sida 3

lande solen med dess strålar, eller afgudabilder : åtskilliga former, och urnor, innshällande kalcinerad menrniskoben, till en del förfärdigade efter de mes eleganta och intagande mönster, hafva funnits i hö garne. De lerarbeten, som blifvit upptäckta när saltverken i vestern, äro ofta af ofantlig storlet Ett stort, groft arbetadt kärl har funnits der, åtti fot nedom jordytan, hvilket rymde tio gallons (unge fär lika många kannor); andra hafva uppgräftas p större djup och varit af än störe dimensioner. I e! jordhög, som nyligen öppnades vid Ohio, Lan caster, hvilade på en låg ugn det största, gaml kärl, man hittills påträffet. Det var aderton fo långt, sex fot bredt, gjordt af lera och sönderstött snäckor samt på båda sidor mycket slätt formadt. Låtom oss nu se hvilka framsteg detta för oss o bekanta folk gjört i bildhuggerikonsten: Detta folk hade hunnit en hög grad af fullkom lighet i konsten att arbeta i sten och andra hård: ämnen. Kulor af ben och snäckor, utskuret ber samt huggna cech skurna stenar äro alls icke säll synte. Deras vapen och verktyger förfårdigades oft: af de hårdaste stenar, ocH pilspetsar, större och min. dre yxor af granit samt bornblende förekomma ofta väl tillhuggna och po!erade. Locken till några a urnorna äro förfärdigade af kalkartsdt breceia, vä arbetadt; de stensr, som begagnats till prydnader och funnits i de dögjes grafvar, hafva varit borrede och arbetade i noggranna former, och piphufvudens äro prydda med väl utsturna bilder. En afeudabi!d af sten, med menniskoansigte, har funnits i Natchez hufvud och näbb af en roffogel i bildhuggeri i en grafhög vid Cine!nnati och en uggla, uthuggen i sten i Columbus, Ohio. Det egnaste af dessa bildhuggariarbeten har upptäckts på Mississippis stränder. nära St. Louis. De: är en fyrkintig massa af kaltsten, hvarpå synas märken efter tvenne menniskofötter. Klippan är en kompakt kalksten af gråb!å färg och innehåller encriniter, echiniter och andra fossilier. Fötterna äro aldeles platta, men musklerna äro uppdragna med mycken noggrannhet. Näre framför fo:en ligger en rulle, uthuggen i samma stil.n Dernäst äro de metalliska qvarlefvorna vigtigast: Månvga metalliska lemningar hafva äfven funnits i de gamla runerna, några väl bibehållna. andra i upplösningstillstånd. Koppar tyckes hafva begagoats mest. Man har funnit sådan i grafbögarne, antingen i irreguliera massor, eller arbetade i åtskilliga former och stundom belagde med silfver. Pit spetsar, armband, runda plåtar eller medaljer, per !or, ett kors och piphufvuden, allt förfärdigadt af denna metall, hafva blifvit uppgräfda ur grafhögarne. En sådan vid Marietta, Ohio, var belägen vid brädden af en ström, hvilken småningom bortfört jorden deromkring och en del af sjelfva bögen, dålen silfverbä zare blef synlig på dess ena sida. Den var mycket enkel till formen och liknade några af de lersärl, som funnits, samt bildade en omvänd kon. Den var af rent silfver, dess vta var jemn, och inuti var den väl förgylld.n (Forts. följer.)