Aftonbladet – 13 juli 1842, sida 3

fast. Då fartyget rest sig, hörde vi rop från fockrån, men kunde, i anseende till stormen, icke höra hvad som sades, förrän några af folket bestörta ne1sprungo från fockvanten och ropade, att flere man fallit öfver bord. Allt löst af träd, som var tillhands, kastades ut, men vi kunde icke se annat än några hattar, som flöto akter ut. Roret var åt lä, och fartyget gjorde föga fart, men sjön var förfärlig, så att båt icke kunde firas i sjön. Uii första bestörtningen såg jag icke hvilka som fattades, men att beskrifva hvad jag kände, då jag såg, att jag hade förlorat en kamrat, en vän, den, som af Hr Amiralen så ömt hade blifvit mig anförtrodd — är mig icke möjligt! — ——— — — — Han hade varit med på fockrån att beslå seglet, och tillika med de öfriga, som voro på samma nock (lofarts) vid öfverhalningen blifvit kastad öfver rån, tre ef dem hade uti fallet fått fast uti några ändar, men Lieut. Fischerström och en matros föllo öfver bord. Matrosen kom några minuter efter vår första bestörtning krypandes öfver relingen, han hade tagit fast uti storvant söstjernet och krampaktigt hållit sig fast under tvenne öfverhalningar; han sade sig blott ett ögonblick hafva sett vår olycklige och s3knade vän bredvid sig uti vattnet.