Aftonbladet – 12 juli 1842, sida 2

hållning af 2 proc. på de utlånta medlen, minus räntan å den halfva millionen; således 400,000 — 25,000 (ty för 5 proc. fås nog denna hallva millionen) eller — — — — 73,000 Rår; att vidare af ett utländskt lån mot Z proc. man årligen har i behåll 4 proc. ränta, så alt om detta lån vore 4 millioner (Bruksegarnes hypothekskassa visar att ett sådant lätt negocieras) vinsten bef — — — —— — 40,000 Rår; att vidare, om för kreditivet på Riksbanken, betaltes 3 proc. behållningen för denna millionen vore — — — 20,000 Råir. Då sig man snart en årsinkomst af 433 000 Rdr såsom resultat af insatt Actiekapita! 400,000 Rdr. tt i sanning vackert resultat och som vi icke klandra, emedan det vore en följd af god spekulation och en ordentlig förvaltning. Denna kunde nog ställas så, att den ej i kostnad och förluster borde medtaga mer än högst 35,000 Räår och 400,000 Rdr om året gingo således till råntevinst åt actieegarne och nedsättning af de intecknade fastigheternas räntor. Allt är godt — förträffligt — och på sitt sätt — lagligt, i fall Regering och Ständer medgifva: 4:o utfärdandet af de der obligationerna derest de i verkligheten skulle blifva ett slags sedelmynt. 2:o0 kreditivet på banken, mot den lösliga säkerheten i ett så obetydligt 2ktiekapital. 3:0 att låta en sådan, egentligen enskild inrättning, åtnjuta annan handräckning a! domare, exekutorer och embetsmän än lagen eljest medgifver hvarje enskild. Men, slutliga frågor äro: Kan och bör en sådan inrätning egentligen kallas allmän? Gör den någon synnerlig nytta åt den stora allmänheten, då den ej, genom en naturlig bankrörelse, genom fruktbargörandet af arbetets besparingar, gagnar detta? Gagnar den någon annan, än de större redan skuldsatte jordegendomsägarne, och erbjuder den verkligen desss, ty i sådant fall vore den alltid nyttig för dem, någon betydligare lindring i deras bekymmer, än den, som redan enskilda krediten börjar lofva dem, sedan myntvärdet fått stadga och egendemsvärdena således kunnz, genom förbättringar i vård och bruk, blifva sanna uttryck af innebafvarnes omtanka och ordentlighet? Vi tro det ej. Ränta å lån, motsvarande hälften af en större jordegendoms värde, hr redan nedgått till 5 proc. Den som äger en sådan, egendom kan merendeis sjelf sköta om den, i förslagets plan undergörande amortissementsprocenten, och således arrangera egendomens skuldfrihet inom 56 år, likaväl som den medlande inrättningen, hvilken tager af honom 7, proc. om året för besväret; och genom några kloka ändringar i våra lagar, några lätt utförda lindringar i jordbrukets skatter, samt slutligen litet mera uppmärksamhet på egendomarnes vård, boskapsafvelns förbättrande och jadugårdsprodukternas fullkomnande, jemte en klok minskning i egendomarzes storlek, till styrka för det hibehållnas kraftigare bruk, skall säkert Svenskajordegarne, inom halfva den tiden, som frib. Nordenfalk kan lofva dem lånens amortering, befinnas mer skuldfrie än de någonsin kunna blifva det gezom blott financiella spekulationer. Dessa passa för några få, som deraf göra sig ett yrke; men ehuru det väl kunde lyckas att locka, jordbrukarne in i affårernas hvirfvel, är det likväl på en helt annan väg, som jordbrukaren genom ordentlighet och flit har att söka sin lycka och sin sjelfständighet på den kära fådernejorden. Då vi göra dessa anmärkningar vid frib. Nordenfalks förslag anse vi honom likväl ingalunda förtjent af det slags klander, eller de utbrott af misstänksamhet, som ifrån vissa håll låtit sig förspörjas. Friberrns afsigt har säkert varit god. Han har utan tvifvel blifvit ledd af intryck från den klass han tillhör, och inom; hvilken ban, sjelf nog lyckligt lotiad att ej behöfva medlare, funnit många som behöfva dem, och det i flera afseenden än blott för uppoch utlåning. Han har förmodligen velat gagna dessa, och såsom offret af enskildt arbete och medborglig verksamhet framstår hans lilla arbete, alltid förtjent af uppmärksamhet. För vår del önskade vi, att heldre se denna egnad åt sträfvandet för samhällets större ändamål, för dessa principer af frihet och rättvisa, som uträtta mer för samtid och efterverld än fioansspekulationer och genom hvilka man amorterar icke blott skulderna, utan ock deras grundorsaker och i minga fall gör hela medlarekallet öfverflödigt. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — I går natt anställdes en af de vanliga polisiagterna å Kopnel. Diurgården efter nasslöse och