Aftonbladet – 11 juli 1842, sida 2

— Gud, hvad der var präktigt och storståtligt! Bara förgyllningar och sidenmöbler, och turkiska mattor och speglar från golf till tak, och ljuskronor utan all ända! De bo mer än väl de kungliga, det må man bekänna, men gud vet om jag ändå i längden skulle trifvas der Det är så fasligt högt i taket, och väggarna st så tunga ut, som om de ville falla ned, och om man nyser ger det eko efter i en hel fjerdedel timma. Prinsens så kallade smårum äro mer: näpna och familjera. I ett af dessa rum är e! möbel, hvartill prinsessan med sina damer syt alla öfverdrag i tapisserisöm; det är, tag mig da Jern, riktigt bra syddt, och jag tror knapt mam sell Henrietta på Åsa skulle kunna göra det bit tre. Men det syns tydligt att många varit om det ty på en stol var det en törnros, hvilken icke p långt når var lika omsorgsfullt sebatterad, son de öfriga. Det skulle jag hafva sagt ifrån straxt om jag varit med. lirån ett annat rum går liten vindeltrappa upp till prinsessans bönkapell der hon ligger och ber Om dagarna för kruci fixet. Ett litet vigvattenskärl hänger på väggen men det var icke något vatten deri, annar skulle jag, minsann, just både luktat och sma kat på det. Det kunde väl icke ha varit farlig beller! I slottet finns det också en särskild taflesam samling, eller museum, och flera stora rum uppfyllda af idel marmorbilder. En mycketar tig herre, som säkert var någon bofman, gjord sig den mödan att gå omkring med oss båd länge och väl och visa oss allting, och det de stora, kalla salarna, oaktadt han visst bad fasligt ondt i bröstet, för han talade så sagt