Aftonbladet – 7 juli 1842, sida 3

då dit ut till honom, ty hos mannen är hustruns plats. Hit med linne, hit med balsam — jag vill försöka att förbinda hans sår. — Då han får se sitt barn och mig, då skall han icke dö, då kan han icke dö, ban måste lefva för os3, för oss. — Vi kunna icke umbära honom. Den heliga jungfrun skall vara med mig. Hon sjeli var moder, hon sjelf kände bekymret öfver en son, då hon sökte Jesus öfver hela Jerusalem — hon skall derföre begripa min smärta vid detta barns anblick och hjelpa mig att till lifvet återkalla dess fader., Fader Borgentrich tog den utmattade i sina armar, men Herman Tärk fattade lifligt Susannas hand. ,Älskvärda, unga qvinna, min barndomsväns förträffliga makal ropade han. Jag skall ila att återföra din make. Endera återför jag bonom till dig, eller ser du mig aldrig återkomma. Han ilade ut på gården, hvarest hans dräng redan väntade på honom, hållande en otåligt stampande arabisk ridhäst vid tygeln, samt för öfrigt ditförande hjelm, harnesk och fältbindel åt den unge krigaren. Då han nu skyndsamt rustade sig, trädde Elisabeth orolig ut på gården. ,Evarthän, Herman? frågade hon. med synbart deltagande. Undvik faran, och skona er för min skull Jag vill göra mig värdig att af moder Irmgard benämnas såsom son, svarade han dystert och kort, i det han omgjordade sig med harnesket och fältbindeln. Jag vill rädda min broder Georg ur fiendens klor och för den sköna och älskvärda Susanna göra, hvad menniskokärleken fordrar.