Aftonbladet – 7 juli 1842, sida 2

TR ——— mm som han kommit, ut ur salen och utför den breda trappan. Sällsam kasus! mumlade stadsdomaren Roder Gerke. På en tid, då en hvar borde beställa om sitt hus och snarare upprätta sitt testamente, ifall det icke redan är gjordt, emedan döden tittar in öfver våra vallar, kommer denne, annars så förståndige, man, för att återfordra och förstöra sitt. — Nå nå — I hafven ju båda varit vittnen dertill, Kraut och Meyer, fortfor han till de tvenne närvarande herrarne, och J kunnen i protokollet införa det. — Det kan nog hända, att den allmänna fara och nöd, som nu står för dörren, bringar mången klok menniskas förstånd ur jemvigt. — I närheten af Sankt Egidii kyrka tilltog imedJertid larmet och oron med hvarje ögonblick. Ordnade i kompanier, tågade de oförskräckte hannoveranske borgrarne med sina små fanor midt på gatan och togo vägen åt den, af fienden hotade, stadsporten. Lätta artilleripjeser skramlade förbi, till förstärkning af fältslangerna, kartescherna och stenkulorna, som beständigt lågopå vallen. Modiga ynglingar af den bättre klassen sköto sjeliva små handkärror med ammunition framåt gatorna till den hotade punkten, och uader allt detta larm hörde man qvinnor gråta och skrika. Många släpade in i kyrkorna stora kistor och skrin med sina bästa kläder öch -dyrbarheter, andra flydde med sina barn, goda. menniskors högsta skatt, bort ur det farliga stadsqvärteret. Den gamle; Curt Borgenirich kom ifrån KöbeJingergatan-mMed sänkt hufvud och blekt ansigte.