Aftonbladet – 7 juli 1842, sida 2

OM DE ÖNSKADE FÖRÄNDRINGARNA I DANSKA STATSFORFATTNINGEN, af P. Bang. Detta är titeln på en skrift, utgifven af den bekantie professor Bang, fordom frihetens kämpe, numera uppträdande såsom maktens sakförare. Nämnde skrift har i Höpenhamns Posten erhållit en recension, hvaraf ett och annat torde förtjena meddelas, både derföre, att det ger ett begrepp om denna brochyr, som visar, att de absolutistiska önskningarna i sin yttring måste pålägga sig en viss varsamhet, då de känna, att de hafva att göra med ett bildadi folk, och derföre, att recensionen innehåller åtskilliga politiska åsigter och definitioner, värda att begrundas. Den statsförfattning, Bang vill framställa såsom mönster, eller åtminstone såsom uppfyllande danska statens behof, innefattas i följande grundprinciper: 4) aAtt hvars och ens rätt, så väl hvad enskildta rättsförbållanden, som straff och förbrytelser angår, afgöres efter allmänt gällande lagar och författningar, att altså den föreskrift i danska konungalagen, aatt konungen kan undantaga hvem han vill från lagens allmänna stadgandeny, bör inskränkas till beviljandet af privilegier i egentlig mening, till beneficier och benådningar under serskilda omständigheter i kriminella fall, och ej bör utvidgas derbän, att individer och deras rättigheter undandragas allmänna lagens beskydd; 2) att statsborgrarne tillerkännes yttranderätt inom de af lagarna bestämda gränser, till förekommande af denna frihets missbruk, så väl som den grad af religionsfrihet, hvilken är förenlig med statsreligionens vidmakthållande; 3) att ett sjelfständigt myntoch bankväsen ordnas, hvaröfver hvarje serskildt regering icke må tillegna sig annan inflytelse, än den kontroll, att bankens styrelse icke utvecklar ett för folkets välfärd skadligt sedelsysten ; 4) att en heia folket omfattande representation införes, med en ändamålsenlig vallag och med bestämda tider för dess sammanträdande och sammanvaro, såsom tre månader, så att en organ bildas, hvarigenom det kan tillåtas folket att medverka till en utveckling af det helas väl; 5) att denna representation får sig tillagd en allmän petitionsrätt; 6) att inga skatter må kunna påläggas, intet nytt statslån upptagas, utan att folkrepresentationen först blifvit hörd; 7) att så väl budgeterna som statsräkenskaperna offentliggöras; . 8) att det tillåtes folkrepresentationen antingen omedelbart eller genom en af densamma vald kommitt att kontroilera användandet af statens egendom, i synnerhet att genomgå de afslutade finansräkenskaperna och förelägga monarken de påminnelser, man anser dem föranleda, innan de godkännas, och att 9) slutligen härtill må kunna läggas, när folket något mer framskridit i politisk bildning, att ingen lag om en förändring af rättstillståndet, i synnerhet de under 4 och 2 anförda rättigheter, kan utgå från monarken annorlunda, än med ömsesidigt samtycke, ej blott af honom, utan äfven af folkrepresentationen, hvartill initiativet kan tagas från båda sidor., Rec. framkastar den förmodan, att ofvannämnda principer, i anseende till Bangs enskilda ställning till de maktegande, måbända kunna anses såsom ett uttryck af deras föresatser, och hvad de i framtiden möjligen kunna finnas benägna att medgifva folket; men finner andra skäl, som tala emot denna förmodan. Han antar imedlertid för ett ögonblick Bangs politiska system såsom en förestående konstitution, och undersöker derföre hvad värde en sådan möjligtvis kan ega