Aftonbladet – 5 juli 1842, sida 2

tillfrusna marken. Långsamt och varligt trefvad de omkring i mörkret, och höllo sig fast i bu skar och trän, som växte vid bäckens rand. D: de sålunda krupit ett stycke, satte de sig ne och lyssnade om intet förföljande steg hotad dem, samt hemtade andan till vidare marsch. Här är ändå bättre än derinne, hviskad Alves, skakande på sig. Guds fria luft ge mod och styrka, och om själen nu skall far: upp åt himlen, så ser han åtminstone för sig er fri och öppen passage. I tornet var det allde les som i en råttfälla och, dej tusen kattorna der omkring gjorde vistandet der alltför obehagligt. Tror du dig säker här i buskarne, hvilka sä kert genomsnokas af Wolfenbättelska spioner? frägade Georg. Jag för min del hade gern: qvarblifvit hos kamraterna, ty der stodo tjock: murar meilan oss och förderfvet. Men här lu rar döden på oss ur hvarje buske, och bättr hade det väl varit att dö deruppe på den de hbedersplatsen., Ser du något? frågade Segebant och vänd sitt åter röda anlete rundt omkring i nattlufien Det är allt tyst och stilla i närheten af flo den, svarade Georg. Men hör du ingentin; från tornet? Braunschweigrarne vppbäfva ju et plötsligt halloh! som om de hade vunnit det. Se bara — det blir så ljust,, inföll Alves D2 tända upp vaktelden och vilja säkert förny: stormningen. Men brasa på j, galningar, så kun. na de hannoveranska pilarne så mycket bättre nå målet från tornets höjd. Porten och skott. gluggarne sprängen i ändå icke.x De skola väl akta sig för att skjuta med kulor,, svarade Georg; mbullret deraf kunde ju