Aftonbladet – 5 juli 1842, sida 2

väcka hela staden. Men hvad betyder detta? Larmet och stojet blir allt mera högljudt. — Om de stormade, Segebant, skulle vi inte då vara med och bistå kamraterna? — Ett sådant anfall och mordskri kunde bringa Panisk förskräckelse ibland dem.n Vi två emot tusende? sade Alves. Det vere ju en galenskap, som sjelfve Hanswursten på fastlagsnatten icke kunde förlåta oss. Och dessutom — äro vi icke kommenderade och måste lyda? — ;Du har rätt,, sade Withusen djupsinnigt. Så låtom oss då skiljas. Jag önskar dig lycka på din väg. Gud gifve dig en lätt march och en snar återkomst. Akta dig bara att icke stiga i floden, i stäliet för på bryggan.n Åbl jag skall nog akta mig. Jag har gått den vägen med mingen fårskock,, svarade slagtarn. Men gå du; jag dröjer qvar bär en liten stund. Under denna gamla ek med sina knöliga rötter finner mig ingen, om icke kölden jagar mig bärifrån.n Georg Withusen kände efter dolken, tog det blanka svärdet i handen och vandrade bort. Modigt men långsamt delade ban buskarne åt. skiljs, följande alltjemt riktningen åt staden, tills han kom på en fotstig bvilken var honom väl bekant, ty han hade, såsom rådsherreson, ofta sått der och jagat. Föriare kunde han komma fram, han hade redan tillryggalagt en lång sträe. ca och trodde sig utom all fara. Då skimrade akom en sandkulle en liten eld, och då han mög närmare, såg han ett dussin fotknektar, läsrade kring denna vakteld, hvilken de uptändt