Aftonbladet – 2 juli 1842, sida 2

LITTERATUR. FYRA GIFTERMÅL. TAFLOR-I TERBURGS MANER. AF J. W. S. (Slut från gårdagsbl.) Läsarea har redan i det förr anförda haft en iten försmak på författarens Laune,. Om det yckså icke kan nekas, att den någon gång aningen faller en smula in i det långsökta eller beter sig nästan något för allvarsamt docerande, för att vara verkligen launig, är den likväl deremellan af så hjertans putslustig och kostbar natur, att man visst icke träffar maken dertil dagligdags, och läsaren skall säkerligen med nöje läsa några ytterligare profbitar deraf. Författaren låter till exempel farbrodern) tala om vår: nya vitterhetsalster; och gubben gör dervid föl jande reflexioner: Ja, sjelfvaste englarne i himmelen måste sanner igen flatna öfver all den lärdom och alli det snille som finnes här på jorden. Hvem skulle tro det om den lilla lerklumpen, som någongång måste hafve fallit i vattnet, efter den ännu deraf bär spår, som kallas för oceaner. Den minsta af eöglarne måst kunne stoppa hela herrligheten i fickan på sin dof felrock, och likväl skulle då hända, att han had till tusental flera berömda män i fickan, än det a dem finnes bland englarne. På sin höjd känner mar af dessa Gabriel, Rafaöl och Michzöl för serdeles ut märkta personligheter och har temligen reda uppi den allmänna rangordning, som bland dem isktta ges, uti hvilken de två nedersta klasserna af de ni äro erkeenglar och bara englar. Men hvad betyde det mot de tusende jordiska snillen, hvilka hvarj försvarlig gymnasist har -på sina fem fingrar? Jaj vill dock icke påstå, att det ej kan gifvas likasi mycket utmärkt folk bland englaskarorna; men de säkra synes vara, att inga englar redigera litteratur tidningarne eller skrifva för Conversationslexicol der peuesten Zeit und Litteratur. Ty eljest skull de säkert något mera utpuffa hvarandra. Bättre för stå sig då våra jordiska professorer på saken, oci egde desse bara englarnes basuner, så vore dera och deras loftalares odödlighet nästan så godt sor omätlig. Vi måste bekänna, kära bror, att det ä bra dumt att icke hafva professor Palmblad i Upsal till vän, honom, som nu just gör våra Svenskar o dödliga i ssgde Lexicon. Nu kan jog t. ex. me bästa vilja i verlden icke få en början på min odöd lighet, förrän Brockbsus förtjenat plumpa pengar Pp den första -upplagsn och ger ut en ny. Och hur! mången här icke då redan lagt sina ögon tillhopa som eljest skulle afvetat min stora ryktbarhet ocI mina odödliga förtjenster? Också blir det gudnå med hvarje dag allt osäkrare för framtiden. Och v måste medge, att det af oss är ett oförlåtligt fel at icke sörja för några beundrande efterkommande Det är väl sannt, stt man i sednare tider ansett e! dugtig regent tillräcklig att frambringa den mest för vånande folkökniog. Men jeg tillstår, att jag, ebur god rojalist i öfrigt, mången gång icke kunnat värj mig för den tanken, att hans undersåter, så manlig som qvinliga, äfven kunde eganågon delderi. Me låt nu vara, att den nya upplagan kommer uti reda 4845. Låt det uti den stå att läsa i tydliga bokstäf ver, att den och den — icke den vanliga, utan ej annan ovanlig —, författare till den och den utmärk försjenstfulla grekiska grammatiken, den och de Okätobergvällen år 4830 bråkade sönder sin eljes hålliga bjerna för en liten engels ekull, som bara a misstag krupit in i ett qvinnobjerta och så skön tittade fram ur hennes blåa öge,; att han, som so3a! ur samma sönderbråkade bjerna änru fremkläckt snilleverk, hvilka förvånade verlden, den olärda ick mindre än den lärda, troligen utan derna olyck ensam skulle uppvägt ungefär tre och treåttondedel sekels store män, sig sjell inberäknad, sådan har numera blef — — ja, som ssgdt, låt vera, att all detta verkligen står der att läsa! Hvem menar bro skall läsa det, då hvarken bror eller jag har en en da efterkommande? — Jag ber, säg mig ej, att an dras afkomlingår skola läsa det! Ty huru mårg af våra Svenska spenabearn hafva väl begagnat sin a a nn a on nn nn rn mr Ta var a