Aftonbladet – 1 juli 1842, sida 3

Staden och Djurgården, med anlöpande af de ställen, som af stadsgevaldigern kunde utses. Sålunda har nu den försäkran, kollegium formligen gifvit os3, att det öfverklagade missförhållandet skulle upphöra, blifvit gäckad och tillintetgjord. Oansedt vi ega i våra händer en behörig embetsmyndighets resolution, som, med gillande af värt klagomål, förpligtar vederbörande att om dess afbjelpande besörja, se vi oss ändock i saknad af rättvisa. Hvad skola vi tänka härom? Har lagarnas kraft till den grad förslöats, att auktoriteterna sjelfva icke läpgre förmå skaffa sig gehör hos sina underlydande? Vi säga underlydande, och mena dermed icke endast stadsgevaldigern, uten äfven Koogl. Poliskammaren, ty i närvarande fall står också denna i eit ovilkorligt lydnadsförhållande till kollegium, emedan densamma icke eger någon pröfningsrätt i hufvudfrågan, utan blott och bart skall, dä så påfordras, gifva verkställighet åt kohegii föreskrifter. Äfven om, hvad som hittills varit för oss en hemlighet, kollegium skulle, i bredd med sitt beslut öfver vär framstallning, meddelat en så beskaffad resolution, som vederparierne åberopa, bar Kongl. Poliskammaren i allt fall saknat laglig anledning att förfara på sätt den gjort. Det hade nemiigen, under dylika omständigheter, eller då fråga var om tydning af de begge besluten, tillhört Kongl. Poliskammaren, att förklara sig förhindrad att afgöra saken; med hänvisning för parterne, att hos kollegium, derifrån besluten utgått, anmäla sig, för erhållande af närmare beskea. Som imedlertid detta klara åliggande blifvit af Kongl. Poliskammaren förbisedt, och vi derigenom äro högligen förnärmade i vår rätt, återstår för oss ingen annan utväg, än att, på eget bevåg, vända oss till kollegium, under anhållan, att kollegium måtte göra gällsnde den makt, som här ofelbart detsamma tillkommer. Att en sådan resolution verkligen finnes, som Kongl. Poliskammaren lagt till grund för sitt medgifvande åt våra vederparter, att fortfara med deras iogrepp i vårt yrke, hafva vi, i sanning, svårt att föreställa oss, då samma resolution, änskönt tidigare än den, vi fått mottaga, icke med etwt enda ord finnes i denna sednare omnämnd. Men låt ock vara, att den förstnämnda icke destomindre existerar, så vill det likfallt synas oss, som skulie den, såsom väl innefattande ett tillstånd för vefsluparna att färdas mellan staden och Djurgården, men icke uttryckligen förklarande, hviika slälien de derunder få anJäpa, böra gifva vika för det yngre anbudet af den 24 Maj, enligt hvilket de bestämdt förbjuditatt hålla till vid rodderskornas stationer. Vi motse ock med full säkerhet, att kollegium sjelf, i sakens nuvarande skick, så tolkar meningen med dess begge stadganden, och, i sammanhang dermed, föranstalar, att anledningen till våra bekymmer varder, utan vidare tidsutdrägt, undanröjd. vi kunna icke gerna föreställa oss, att kollegium i någon mån anser sig bärifrån afskräckt af Kongi. Poliskammarens ofvanbeskrifna mellankomst, som, olagligt alltigenom, vid ett aldrig så litet betraktande helt och hället mister sitt hoiande utseende. Stockholm den 21 Juni 1842.n AE VIBVS TAIS AAMEBISTEETT IRS TLAUS