Aftonbladet – 30 juni 1842, sida 3

Den nådige herr konsul Linborg och herr prokonsul Blome ha just ingenting emot att emot en liten summa afstå åt oss det onyttiga brädskjulet, ty de understödja alltid idogbeten och högakta den arbetsamma handtverkarea. Det är de båda som visat mig hit till den bögädle;herr Withusen, bvilken i egenskap af stadsbyggmästa re måste lemna sitt bifall till skjulets nedrifvande, och jag ber herrn så mycket att herrn icke ville vara emot oss i morgon i rådsförsamlingen, på det att saken snart må kunna afgöras till vår tördel. Detta är nu den ödmjuka bön jag vill anföra och det angelägna åliggande som fört mig hit. Öppet och frimodigt har jag talat, eburu jag tillstår att fjäten hit förekommo mig no? tungan Withusens ansigtsmuskler bade blifvit allt mera spända, ju mera gubben Borgentrich talade. Och nu har ni kommit hit, gamle dåre, i förhoppning att jag skuile bifalla er begäran ? sade han bittert. Och ni understår er att stå här och sladdra med mig som är Magister Civium, om onyttiga vinklar och murkna brädskjul och gammalt skräp. — Iagenstädes der stadsbyggmäistar Withusen har öfverinseende finnes rågot onyitigt, och i0genstlädes är en flick af stadens egendom lemnad obegagnad. — Ni kan itta in i de väl konditionerade skjulen af tjocsa ekplankor och ni skall der fisna remtyg och sadelmunderingar för stadeas regemente till häst. Dessa saker behöfva sin plats mycket bättre ön dra smutsiga rofoljekakor. — Och hu må ni röra, en gång för alla, mitt oåterkal!eliga svar på r dumma och näsvisa anhållan: Nej, nej och re gånger nej, svarar stadens byggmistare inför