Aftonbladet – 29 juni 1842, sida 3

— Ett nytt arbete Histoire de Napoleon II af Franc Lecomte, har uttommit. Det innehåller hertigens af Reichstadt biogrsfi. — EN PÅFLIG FLOTTA VID PARIS, I JUNI 1849. Uten tvifvel hafva aldrig förr några, till påfliga marinen börande fartyg lagt till midtemot Louvren. Den 9 dennes såg man trenne stora ångfartyg, byggda såsom barker, kasta ankar på Seinen, framför nyssnämnde slott. På deras flaggor sågos bilder af apostlarne, den helige Petrus, som båller paradisets nycklar, och Paulus, beväpnad med ett stort svärd. Tvenne af dessa fartyg äro inredda med mycken elegans. De kommo från Themsen och gå uppför Seinen och vidare genom kanalen in i Rhönefloden, och derifrån till medealbafvet. — Uti ett i Eagland nyligen utkommet arbete öfver China, af Mackenzie, kallad: TAe S cond Champaign in China, finner man, blend annat, följande beskrifning öfver en kyrkogård: En serskild uppmärksamhet förtjenar en af Cantons förstäder, emedan den bokstefligen är cen stad för de döden. Den utgör en välbyggd stad, som, ef:er allt utseende, borde vara bebodd af lefvande varelser, men som uteslutande är egnad till boningstum åt hädangångne. Främsta delen af husen är inrättad till gudstjenst, under det den frånvända delen är indelad i små rum, af hvilka hvart och ett innehåller flere likkistor, som stå på upphöjningar, omgilna med rökverk och vällukter. Utsidan af dessa hus är smakfullt prydd med grönskande krypväxter, och öfver insången Jäser man inskriptioner. Likkistorna äro gjorda af mycket tjockt kamferträ, och liken konserveras deri fullkomligt väl. Hvar och en af de döda viser sig i sina bästa kläder, så att man icke tar Pågot obehagligt intryck ef vår långa sömn. En likkista innehöll en mandarin i full uniform af rikt atlas, med mössa och knoapp, som utvisade den ifidnes rang. I ena handen höll han en solfjäder ch i den andra ett bref — kanhända till Charon. På bröstet lågo uti ett kors några mynt, påtagligen bestämda för den sista färjkarlen.n — En skandal af eget slag, ett sacrilegium om nyligen inträffat i Lissabon, har väckt mycket ippseende. En viss pater Mathias, en skön, ehuru cke längre ung man, af kraftig gestalt, ett Rafaeiskt hufvud och förtjusande bår och skägg, hade senom sina salfvelsefsella predikningar väckt furore, å att qvinnorna, efter ordameningen, trängdes i de tyrkor, der man kunde se och höra den sköna paren. Alia ville hafra honom, och innen annan, att igta för, ett förrätta barndop, vigsel, m. m., och jan gjorde sig naturligtvis goda inkomster. Hans ollegers afvund, som hade skarpa ögon, utspejade indtligen åtskiliga misstänkta omständigheter, hvarill ytterligare kom, att några sköna botgörerskor, om bigtat för padren, blifvit föremål för hvarjehanda lakt tal. Mathias blef kallad för rätta och det beaf sig nu, att han var ingenting mindre än en orlinerad prest, utan en durchdrifyen äfventyrare, hvilten, sedan han öfvat alla tänkbara lekmanssynder, allit på den id, att i patriarkens af Lissabon namn öra sig ett falskt licens, att förrätta andliga funkioner. Fyra månader dref han så sitt spel, i synrerhet i kyrkan Encarnacao. Mathias blef satt i häkte, men förstod att skaffa sig på flykten, sedan an vändt sina saker och presenter, han erhållit, i eda penningar, och hear dregit ut — man vet icke vart — på nya äfventyr. Många af Lissabons sköneter äro öfvertygade om den älskvärde Mathias skuldoch betrakta honom som en martyr.