Aftonbladet – 29 juni 1842, sida 3

kan förtänka henne, om hon heldre bringar de! rika arfvet odeladt till sin brudgum och till sina egna barn en gång, än delar det med den fattige oljepressarens dotter och dess simpa efterkom: mande? Georg, ditt oblida öde her gjort dig bitte: och obillig, invände Herman strängt och mer en ton af förebråelse. Låt mig få råda och jemka med din halsstarrighet, ifall din far skull beqväma sig till försoning. Lofva mig det.. Georg räckte honom handen, skakande på huf vudet. Kom och se på mitt barn, Hermanp sade han, i det en lätt rodnad flög öfver han: ansigte. Kom till mig och se min lilla gosse rund och hvit, leende och brunögd, en liten Her. cules i vaggan. Se korom och sedan skall dr icke mer göra mig den besynnerliga frågan on jag vill försona mig med min far. Det är ju min egen köttsliga far, som hatar och förföljer mig och det är icke hans egodelar jag vill hafvg — jag eftersträfvar blott hans välsignelse för hu. stru och barn. Hvad jag gjorde var väl emo hans vilja, men det var betänkt, icke öfveriladt Och jag måste så göra, om jag än haft tusende fåder och de alla hade neddundrat en tusenfaldig förbannelse öfver mig. Tro mig, bror Tärk att, om himlen ännu framställde för mig samm: fall, som för tvenne år sedan och gåfve mig va let emellan Susanna och mitt fådernearf — ja skulle icke kunna välja annorlunda än jag då valde Om ni tror, Mina vänner, att guldet utgör me. de!punkten i sällhetens ring; Om ni anser de för jordens högsta lycksalighet att snarka på dun bäddar och frossa vid yppiga bord — 0, hvac ni då bedrar er! Jag har funnit lyckan först nu sedan jag arbetar från morgon till afton för at! skaffa de mina något att äta. Jag har först nu lärt känna den egentliga stoltheten, sedan jag kan säga, att hvad jag är, det är jag genom mig sjelf och genom Gud. Och känslan af den ef. terlängtade, ljufva hvilan, nör, efter er dag a