Aftonbladet – 28 juni 1842, sida 2

ter i allmänhet inga ovanliga, ehuru ganska vackra resultater. Det nya deremot framblixtrar ofta i förbländande stjernskott eller uppspirar i glänsande drifhusvexter. Så börjar nyheten stundom för att ådraga sig uppmärksamhet. Väl om den består profvet — nemligen att blixtra i stjernskott och uppspira i drifhusvexter. Efter denna gallimatias berättar Statstidningen att examen blifvit hållen vid Hiliska skolan å Barnängen, samt att expeditionschefen v. Kock, (densamme som v. Koch), efter examens slut hållit ett tal. Största delen af detta tal meddelar Statstidningen också med citationstecken, d. v. s. med verba formalia. De flesta läsare lära af Statstidningens blixtrar och drifhusvexter anat oråd och, befarande att bon ämnade meddeia en statshandling, slutat läsningen med början, så att Hr v. Kochs tal passerade mycket obemärkt. Sv. Minerva lärer imedlertid läsit det från början tiil slut, och satte sig genast ned att med grammatikan i hand analysera det, samt meddelade alimänheten sitt lärda opus. Deraf kunde man väl finna, hvad man dessförutan kunnat se i Statstidn. eller att Hr v. Kocks, tal, sådant det af officiella bladet meddelades, innehöll flera pgrammatikalfel, men för öfrigt voro Minervas anmärkningar så tironiskt tråkiga, att de för andra gången föranledde att herr v. Kochs tal lades ad acta, jemte Minervanumret, der det stod aftryckt. Sedan Minerva sålunda misslyckats, förbarmade sig likväl ödet öfver henne genom att förleda herr v. Koch till det efter allas omdöme otidiga företaget, att tillsända henne en förklaring med åiskilliga nya grammatikalfel, hvaraf allt hon gjorde eit helt nummer, hvari man efter mycket sökande finner den försäkran, att hon velat pricke herr von Koch, som kokerskan prickar korfven på det han ej må pösan och ,sprickar, hvilken somlige funnit rolig, andra icke, men hvilken vi dock, för Minervas skull, rekommendera, såsom varande af A:s bästan. I sin förklaring uppgifver Hr v. Koch anledningen till talet och dess införande i Statstidn. på följande sätt: Då efter slutad examen å Barnängen jettonerne skulle utdelas, hade skoldirektionens ordförande Hr Frih. Wrede begifvit sig bort, bvarföre Hr v. K. måste verkställa denna utdelning och hålla det dervid öfliga tal, hvartill han tecknade ett utkast med en blyertspenna. Middegen derefter skickade en medarbetare i Statst. en uppsatts till Hr v. K., och frågade om den var lika med det hållna talet, och dertill svarade Hr v. K. nej, samt sökte äfven vid ett derpi följande muntligt samtal afböja talets införande i Statst.; men det bjelpte icke, utan allt hvad han vann blef ett uppskof till följande dagen, med vilkor att v. K. lemnade en afskrift af talet. Denna af ett fruntimmer gjorda afskrift begagnade Statstidningen så, att den gjorde ett oriktigt utdrag af början och meddelade resten utan korrektion. Emot eller kanske rättare bredvid denna förklaring har i denna dags nummer af Minerva Statstidningens ofvanberörde medarbetare personligen uppträdt och befunnits vara Hr B. A. Rappe, allmänneligen misstänkt såsom författare tull Statstidningens landskunniga roligheter om akademiska borgaren, ångmachiner utan tryck, m. m. Hvad Hr Rappe egentligen velat säga är icke lätt att afgöra, men så mycket är visst, att han försäkrar, att Hr v. K. förklarat honom det bans (R:s) uppattning af v. K:s tal var alldeles rasandep. Slutligen hör det till saken, att både Minerva och Biet visat sig mycket onda deröfver, att Aftonbladet icke hjelpt dem med korrektionen af Hr v. K:s tal. Med hänseende till det sista, vilja vi för närvarande blott erinra, att bombastiska fraser och brist på grammatik hos regeringspersonalen äro ett arf från det system, hvars utveckling de devuerade bladen så troget bearbetat, och att de devuerade nu skörda sin egen åker. —-s tf