Aftonbladet – 28 juni 1842, sida 2

och dygderika dotter, den här närvarande jungfru Elisabetb.n Den goda fru Withusen reste sig under dessa af hennes herre långsamt uttalade, ord och fattade sin nyckelkorg, men kastade dervid en s!u; och menande blick på en af de granna gästerna vid bordet, hvilken utmärkte sig genom er scharlakansröd, ända från 2xeln till fållen med guldgaloner utsirad rock, lika rik som tung och smaklös. Hans långa, linfärgade hår var konstigt upprulladt i tusende smala, hängande lockar, och hans ljusblå, vattenaktiga ögon hade under värdens tal ganska mycket liknat dem af en kokad hafsfisk; under det hans ungdomliga ansigte, hvitt och fint som en flickas, samt a! naturen något långlagdt, öfverdrogs af ett par högröda purpurrosor. Ja, herr senator Jungknecht,, fortfor värden, i det hans blick tog samma riktning, som hans busäras, det är er egen skull att en annan friare hastigt och oförmodadt slog er ur brädet och bortsnappade bytet för er. Om ni också rätt länge med smäktande blickar och smidig jenstaktighet sökt ställa er in hos huset Withusens enda dotter och enda arfvinge, så skall jag dock säga er, att blickar och bugningar ej kunna anses för frieri och föra icke till hvarken ja eller ringvexling; och som ni vid detta tillfälle har, försigtigt och varsamt, inläst edert kapital i ett skrin, i stället att använda det till en vinstgifvande spekulation, så har er rädsla och ert obeslutsamma lynne kommit er att försumma den gynnande börstiden, och en flinkare köpare har bortfiskat den kostliga varan, så till sägandes midtför er näsa. Det skulle således vara .... stammade den tilltalade, det skulle vara herr Tärk, herr Herman, hvilken just nu hemkommit från främmande land? — Nej — ni drifver litet gäck med oss, värdaste herr Withusen! — Hur skulle detta låtit sig göra så hastigt ?, —