Aftonbladet – 28 juni 1842, sida 2

ler kostbara skåp. En beundransvärdt konstig väfnad, föreställande den lille David och den store Goliath, syntes på dena superfina, bländvita damastduken, som betäckte bordet, och len oerhörda silfversoppskålea med sitt böga Jock, hvars knapp föreställde ett dugtigt äpple med stjelk och blad, samt det stora silfverfatet, varpå en ofantlig oxstek låg och rökte, jemte unga slefvar, skedar och gafflar af samma vackra metall; allt detta skulle kunnat göra heder åt helgdagstaffeln hos en af den tidens furstar el ler grefliga slottsherrar. Också hvilade ägarens blick med synbar förnöjelse på dessa dyrbara saker, under det han med sjelfbehag lutade sig tillbaka i sin stora länstol, strök sig på den fet2, öfvermätta magen och skakade brödsmulorna a! sin vida hvardagsrock, hvilken var förfärdigad af brunt holländskt kläde, af det finaste slaget, och rån halsen ända till knäet fullsatt med små silfverknappar, så att dess utsökta prydlighet förträffligt öfverensstämde med den som bar den och med dess omgifning. Härskarornas Herre, som spisar korparne och kläder liljorna, välsigne hvad Han oss beskärt till lön för vår flit och redlighet! sade herr Withusen i fromt högmod, i det han tog den gröna sammetsbaretten från det kala hufvudet och vände det glänsande, runda anletet mot taket. Samtlige närvarande sammanknäppte äfven härvid sina händer och sutto rågra sekunder under en tyst bön. Och ru, mor Irmgard,, sade herr Withusen, vänd till sin hustru, fram Med den stora pokalen ur skrinet och ett försegladt krus ur käliaren, så att vi ännu en gång, såsom sig bör, må helsa vår hederlige frände, hvilken i dag bevisar oss den äran att hålla till godo med slät husmanskost vid vårt bord, sedan han i de kejserliga länderna biifvit van vid något vida bättre, och som gör oss en ännu större ära i det han i all tukt och sedesamhet friar till vår älskade