Aftonbladet – 27 juni 1842, sida 2

erspascharna till ryska offiserare, som hålla på tt bjelpa de tafatta kineserna tillrätta med deas småförsök att drifva honom tillbaka så långt om der pepparen växer? Under allt detta låtsa de respektiva hofven i sondon och Petersburg icke det ringaste om saer, utan vexla som vanligt artigheter sinsemelan och förklara hvarandra sin utmärkta högktning. OO diplomatiens obegripliga talsng att unna hålla god min äfven i det elakaste spel ch att kunna mottaga en örfil med samma småeende, som om man endast mottagit en briljanerad kraschan! Ludvig Filip, — skall det förlåtas mig att jag å der hoppar från det ena hofvet till det andra? — har blifvit synnerligt alarmerad öfver det oremula rykte, man tillåtit sig utsprida rörande ans hälsoullstånd. Han har låtit officiellt fördara att han befinner sig bättre än någonsin, utt han har den förtriffligaste aptit och känner ig vara vid en den mest fullkomliga vigör, så att han kan arbeta med sina ministrar om det vore tolf timmar på dagen, och göra hvad låingresa som helåst, om det än vore till sina alrvieriska provinser, för att åse hur Abd-el-Kader rustar om med hans herrar generaler. Man bör hoppas, att hans hälsotillstånd imedlertid icke derför måtte vara af samma besksffenhet som förra danska kungens, hvilket äfven förbättrades med hvarje bulletin i hela sex månaders tid, änla tills det Hans Mojeståt en vacker dag lade sig att afsommna af idel välmåga. De små furstliga storamralerna från diverse kanter af Europa synas just hafva gripits af en allmän lust att plaska omkring med sina drakar. Royautgen bar fitt smak för matroskavajen. Lilla Joinville från Frankrike har företagit sig en lustfard jag vet icke hvart, en dansk prins har styrt sin galeja ända till Dardanellerna, en holländsk dvlik har nyligen varit inne i Östersjön på en iiten kryssning; vår egen furstliga viking är efter välförrättade sjömansprof just vid detta laget väntad tillbaka till Dalarön. Det skadar icke, att de unga herrarne lära sig att styra kurs och att akta på hvartåt vinden blåser, tills de möjligen få något att säga på de stora statsskeppen i framtidens politiska stormar. Beror sedan på hvad de derjemte ha inoxz bords! Hvad oss sjelfva beträffar, som icke tillhöra marinen, utan tillbringa ett stilla Jandtkrabbslif bör i vår tysta vrå af verlden, så hafva vi förljofvat vår midsommar med den fredliga åsynen sf Munkbrons löfmarknad, hvarken lystrare eller fattigare än vanligt, samt det mera krigiska skådespelet af en så kallad fältmanöver, å Ladugårdsgördet — den der likväl, i förbigående sagd!, måtte, åtminstone i de invigdes ögon, ha egt någonting af det nyssnämnda marinmessiga, emedan Svenska Biet omförmäler densamma under rubriken ,Sjöfarts-underrättelsern, — Något annat märkvärdigt torde icke vara att annotera, utom måbända stt man i ett hus vid Munkbron förevisar en kalf med två hufvuden och tvenne svansar, hvilken förmodligen vid naturforskarnes instundande sammanträde blifver föremål för en lärd undersökning, samt att en ung björn) bitkommit från Norrland, på hvilken hugade spekulanter, få address å Kastenhoffs källare. Björnungen lär vara en högst lofvande sujet och visa frappanta anlag för såväl den komiska, som den seriösa dansen. Det är likväl sannt! ett måste icke förglömmas, ett riksvigtigt, ett extraordinärt, ett som skall göra epok i historien: — kadetterne hafva fått en ny uniform. 0. 0. i östers ————— it