Aftonbladet – 27 juni 1842, sida 2

Article Image
MEMOAR ÖFVER DEN FÖRFLUTNA VECEAN. I afvaktan på andra revolutioner, — och man kan väl ännu icke alldeles som sådana anse de små rörelser, hvilka från de utsvultna bandtverksklassernas sida här och der i England och Irland postdegligen förnimmas, — sysselsätta sig de utländska tidningarna med en fasansfull naturrevolu!ion, som egt rum på den vestindiska ön Hayti. Men måste medge att det vid tilliällen, sådana som detta, verkligen til!går radikalt med besked! Inom några timmer en fullkomlig omhvälfning, hela städer vända upp och rerl Ingen misskund, ingen eftergift, intet öra för bevekande omständigheter! I fall det tilläts mig att antaga en applicerande rooralpredikants pedantiska skepetse, skulle det icke vara svärt att rätt tydligt och talande framhålla denna rysliga naturbändelse såsom eit varnande exempel inom den politiska verlden för visst slags folk, som i blind säkerhet och förbärdadt trots envisas att bibehålla en statsbyggnad på ett volkaniskt bottenlager, 1 stället för att, varnade af den ena skakningen efter den andra i dess inre, förflytta den i tid på en fastare och mera tillförlitlig grund. Den eld, som kokar i det ihåliga derunder, skall likväl förr eler sednare skaffa sig luft; med ett brak ramJar då samhäl!et plötsigen in, de stolta palatserna sjunka i djupet, och exellenserna, hvilka kanske just som bäst, förnärmt utsträckta i sina långsto!sr, halfslumrade från de tungsamma politiska bestyrer, binna knappast af förskräckelse tappa sjöskumspipan i golivet och ringa på kammartjevaren, förrän de ligga der med benen i vädret under ruinerna, för att icke mera resa sig. Det är olyckligt, men erfarenbeten har visat att det imedlertid så sker, och, som sagdt är, jordbäfningen på Hayti kan lika väl som mycket anpat vara ett sat sapienti och ett 1cke obehöfligt xmemento härutinnan. Efiersom frågan är om ramlande stater och rikeo, säg mig för ros skull hur ni rätteligen menar det på ändan skall gå med det himroelska porslinsriket! Engelsmännen rycka den kinesiska herrskaren utifrån allt närmare på lifvet, och inifrån hotar ett doft missnöje, som måhäxda förr än man tror skall komma mandariverna kring tronen att rycka sina skägg i förtviflan. Få se bur ryssen nu tills vidare kan ställa sakerna till rätta och uppråitthålla den svigtande kolossen! Det är ingen hemlighet att han re dan har sina utskickade i alla ändar af det ki nesiska väldet för att organisera de hundratusentals Jångögda mnickdockorna till en väldig falang emot engelsmännen och lära dem att skjuta med kanoner i stallet för att lakera the. brickor. Det är för öfrigt Justigt nog för betraktaren på afstånd att se hur engelsmännen knappast pi något håll få taga ett steg utan att syrpreneras a ryska fysionomier, dervid de förmodligen göra et högst eget ansigte, ungefär som när man stöter pi; patrull. Knappt har John Bull tittat en smula mn i Afghanistan, förrän den välkända brednäsiga kosackfiguren ett, tu, tre, sticker fram ur buskarna emot honom; börjar han röra på sig: Canada, har han der genast samma goda vän, som allt under manteln af det angenämaste freds. förhållande arbetar honom emot och vållar honom myror i hufvudet, och sätter han foten på blåa elter gula flodens stränder, hvad är det för er gammal konnäsans han träffar, om icke de heCA SR SL SA RET NA NaN ra NORS PE NN DE

27 juni 1842, sida 2

Thumbnail